Idag var det föräldramorgonmål på Kias dagis. Det betyder att föräldrarna får vara med och äta morgonmål med barnen, får träffa varandra och hinner prata lite mer med personalen än under vanliga morgnar. Det var riktigt kul, också om det åtminstone såhär första gången kändes ganska konstigt att inte riktigt veta hur man ska bete sig med sitt eget barn.
Ost? Brukar hon få ost? Blir deras smörgåsdiskussioner i fortsättningen hemskt jobbiga om hon nu får ost om hon inte brukar få det.
Fruktsallad? Äter hon månne det?
Matningshjälp? Brukar de hjälpa henne att äta.
Osv.
Igår hade barnen, Runebergsdagen till ära, skrivit "dikter". De hade var och en fått välja en bild av ett stort urval tidningsutklippbilder, och så hade de sagt något om bilderna som någon ur personalen plitat ned på ett papper. Dikterna hängde på väggen i tamburen. Där fanns många riktigt fina, och några riktigt rörande små dikter.
Kias dikt gjorde mig glad!
Oo... sötnos! Kort och konsist! Sån där poesi tycker t.o.m. jag om. :)
SvaraRadera