Idag kan jag göra som alla riktiga bloggare och blogga om och fotografera min frukost. (Joppe föreslog att jag också skulle nämna att jag också har simmat och joggat, och nu när jag ju gjorde det så måste jag erkänna att jag inte har joggat).
Jag har aldrig varit en morgonmålsmänniska, men hösten 2010 tänkte jag att jag skulle testa. På kort tid blev jag piggare, började må bättre och gick lämpligt mycket ned i vikt.
Så jag bestämde mig tydligen för att göra morgonmålet till en vana.
Jag tror att jag klarade löftet ganska bra så länge jag var hemma, men efter att jag började jobba så har jag nog skippat vardags-morgonmålet.
När jag plitade ned löftet så trodde jag att det handlade om hur tidigt man orkar stiga upp, men det är inte det som är hindret. Att stiga upp och äta morgonmål innan Kia vaknat går inte, eftersom hon vaknar om man försöker, och att äta morgonmål efter att hon vaknat känns jobbigt eftersom hon själv äter först på dagis.
Så.. har inte hållit detta löfte heller, och är inte heller denna gång upprörd över min karaktärsbrist.
Oj, vilket morgonmål! Ser smaskens ut!
SvaraRaderaJag har redan i flera år ätit mitt morgonmål på jobbet. Jag brer en smörgås hemma och tar den med mig. Ibland kommer en yoghurt eller ett äpple också med hemifrån. Har funkat bra. De dagar vi inte har nåt i kylskåpet eller jag är för lat och trött (eller inte vill jogga med en smörgås i handen) så brukar jag äta gröt på jobbet. Snabbgröt kan man laga med samma tevatten som man annars också kokar. Min förmiddag blir inte till nåt om jag måste jobba med tom mage.
Bra id'e! Måste börja försöka med det.
SvaraRadera