Dagisrapport

Det är nu lite över sex veckor sedan Kia började på dagis.  Trots att det ju såklart var lite jobbigt i början så har det gått bättre än jag någonsin hade trott.

Att bli lämnad: Kia gnäller lite när man börjar säga att hon ska ha en bra dag och att vi ses på eftermiddagen,  men hon gråter inte mera, utan kastar sig i famnen på närmaste skötare och pekar alltid ivrigt inåt mot morgonmålsbordet. Ibland undrar jag om hon mest gnäller för att hon vill att man ska gå iväg och få det överstökat.

Kaninen: Vi har inte glömt kaninen hemma sedan den där olyckliga måndagen i början.  I allmänhet bor den på dagis,  men till exempel nu har den fått komma hem för sportlovsveckan. Hon bär inte mera omkring på den hela tiden,  men verkar nog ha koll på var hon lämnat den, och den ska vara med när hon sover dagssömn. Så på insidan av vår ytterdörr hänger en lapp där det står KANIN, så att vi säkert ska komma ihåg den när den varit hemma.

Kompisar: Det foto av dagisgruppen som Kia fick för några veckor sedan är i flitig användning.  Vi pekar och tittar och det är sjukt bra också för mig,  för jag har lärt mig namnen på de flesta av barnen. Kias dagis består av 25 barn i åldern 1-6 år (den yngsta nu är nån månad yngre än Kia). Barnen är inte indelade i grupper på basis av ålder, utan delas in i grupper utgående från vad som fungerar bäst enligt situation. Det är helt sjukt bra!  Kia trivs jättebra med de äldre barnen och är mycket intresserad av att följa med dem och se vad de sysslar med.  De äldre barnen verkar i allmänhet också tycka om att ha de yngre med. Sen verkar hon också känna stark gemenskap med de mer jämnåriga barnen, men hon blir klart ängsligare de dagar som de äldre barnen är borta.

Språket: När Kia varit där i en vecka så frågade jag hennes egen skötare hur det funkkar med finskan och då sade hon lite tveksamt att hon brukar säga de mest centrala grejerna på svenska också, så att Kia säkert skulle förstå. Bara några dagar senare meddelade personalen att Kia helt klart förstår de där mest centrala grejerna på finska, och nu har det i flera veckor verkat som om hon förstår finska lika bra som svenska. 
Pratar gör hon ju inte ännu på någondera språket, och det kan ju hända att det kommer att ta ännu längre för henne att börja tala än om hon skulle gå i svenskt dagis.

Nu är hon ledig en vecka.  Får se hur det går efter det.