Som en effekt av att Kia går på dagis så försöker jag lära mig att hälsa med Huomenta när jag möter folk om morgnarna. På den korta vägen till dagis repeterar jag för mig själv: Huomenta! Huomenta! Huomenta! Sen kliver vi in på dagis och möts av ett Huomenta! och jag svarar - varje gång och utan någon som helst tvekan på ordet - Mooi!
Varje gång får jag en ytterst finkänslig och knappt märkbar sträng blick som säger "vi försöker faktiskt uppfostra en massa små barn till samhällsdugliga medborgare så det vore trevligt om ens föräldrarna kunde uppföra sig".
Jag funderade på det här medan jag väntade på bussen. Den kom, jag klev på.
- Huomenta! lät det artigt från chauffören.
- Mooi! svarade jag.
jag svarar nog hej (med j) tror jag ganska oberoende a om någon börjar med huomenta eller moi
SvaraRaderamen i o f s är jag ju såpas oartig att jag inte går omkring och aktivt tänker på att hälsa på folk så jag får oberoende av språk bråttom att ta till papegojmetoden och härma den andra när den hälsar på mig, så det är möjligt att jag skulle lyckas klämma ur mig ett huomenta
Det är knappast många som behöver gå omkring och tänka på det aktivt. Det är därför man så lätt glömmer att göra det.
Radera