"Inte låta barnet äta godis innan hen fyllt typ fem"
Hittills har det hållit, men nog äter hon ju godis innan hon är fem nog.
Hemma har hon inte ännu fått just någo godsaker över huvudtaget. Om vi äter nåt sånt när hon är med så får hon nåt annat som hon tycker om, och det har hon varit nöjd med. (Men för det mesta väntar vi tills hon sover innan vi plockar fram godisskålarna och muffinsarna..)
På dagis får hon äta vad de andra barnen äter, så där har hon hittills fått smaka på åtminstone Runebergstårta, våfflor och bulle.
Då när jag funderade på det här och tänkte att det inte ska få vara nåt godis innan barnet är fem så hade jag på något sätt bilden av att efter att barnet fått smaka på nåt sött så går det liksom inte att stoppa mer. Sen äter barnet aldrig något annat. Senare insåg jag att det ju är ganska många år som man som förälder har möjlighet att påverka mängden tillfällen då barnet bjuds på sötsaker och mängden sötsaker som barnet då får äta, så det kanske inte är ett så viktigt löfte. Jag tror ändå vi försöker fortsätta hålla det här hemma så länge som möjligt.
*Jag talade aldrig om godis innan jag började hänga med Joppe. Fortfarande känns det utomordentligt fånigt. Karkki har däremot också börjat kännas fel, och karameller är ju långt och tråkigt. Så nu känner jag mig vilsen och hemlös när det gäller ordvalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar