Jag skulle vilja skriva om mina tankar kring föräldraledigheten, som debatterades i två timmar på TV igår, men jag blev så uttråkad av att de alla verkade vara av i stort sett samma åsikt, så jag orkade inte titta på debatten mer än korta stumpar här och där, och som en följd av det är jag pinsamt dåligt insatt i vilka modeller som diskuteras för tillfället och vad sannolikheten är att någon större förändring sker inom en överskådlig framtid.
Men det irriterar mig att hela debatten överlag (inte bara på TV) verkar handla om småsaker: Ska ledigheten kvoteras mycket eller litet? Är vårdledigheten en stor kvinnofälla eller en liten kvinnofälla? Är det jätteviktigt eller bara lite viktigt att fler pappor stannar hemma med sina barn? Är sankari-isä-reklamen (http://m.youtube.com/#/watch?v=qV7f4SrZS48&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DqV7f4SrZS48&gl=SE) direkt osmaklig eller bara lite sorglig?
Vad jag tycker själv? Jag gillar 6+6+6-modellen, som alltså går ut på att föräldrarna har 6 månader var att ta ut och så har de 6 månader som de får fördela hur de vill. De sammanlagt 18 månader måste inte tas ut efter varandra, utan ska tas ut innan barnet fyllt 3, vilket torde göra det lättare att vara hemma med barnet tills det fyllt 3 och ändå dela på föräldraledigheten. Nu är föräldraledigheten ca 10 månader, varav 4 är mammans och de övriga 6 kan fördelas hur föräldrarna vill. Månaderna kan tas ut under barnets första 14 månader (ungefär).)
18 månader är lättare att dela på än 10 månader, eftersom det blir en längre tid för båda. 3 års tid att ta ut föräldraledigheten ger mer flexibilitet än 14 månader.
Modellen uppmuntrar på riktigt pappor att bli hemma med barnen (och mammor att låta dem bli det), men också i situationer där det på riktigt inte är möjligt (eller åtminstone inte praktist) att pappan är hemma så är mammans ledighet längre än nu.
Vad hände egentligen med den här modellen? Den rann ut i sanden, men varför?
Kanske jag måste se debatten i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar