Vi kan ju börja med att konstatera att åtminstone Joppe säkert har suttit och fnissat åt tanken på mig användandes tygblöjor. Men han vet ju vad jag menar, så kanske vi kan släppa det, ok?
Under Kias första veckor kändes allt nytt och osäkert och tygblöjorna konstiga, men efter ungefär en månad kom jag igång med tygblöjorna och sen rullade det på väldigt bra ända fram tills Kia var ca 11 månader, dvs. till sommaren. Hon hade engångsblöja på nätterna och de gånger som Joppe bytt på henne, men annars var det tygblöja som gällde.
Men sen blev det sommar och vi åkte omkring, bodde på Moisö och i Vasa och det kändes enklare att gå över till engångsblöjor. Efter det blev det flyttrumba och vi var utan tvättmaskin ett tag. Och sen började jag jobba. Sen kändes det svårt att återgå till tygblöjorna. De är svåra att få på på ett barn som vant sig vid att det är helt okej att studsa omkring under blöjbytet. Det kändes jobbigt att hitta på var man ska förvara de smutsiga blöjorna innan man hinner tvätta dem. Tygblöjor blir ett större paket än vanliga blöjor och innebär att en massa kläder plötsligt inte mera passar. + en massa andra dåliga orsaker.
För någon månad sedan försökte jag införa en-tygblöja-om-dagen-rutin, men ganska snabbt märkte jag att Kias hy inte mådde så bra av det (i princip är tygblöjor skonsammare för hyn än engångsblöjor, bl.a. för att de inte innehåller samma enorma mängd kemikalier, men tygblöjor är ofta våtare än engångsblöjor. Man kan i och för sig utrusta dem med en kuivaliina, eller helt enkelt se till att man byter blöja oftare, men det kändes för jobbigt).
Så det här är ett löfte som jag gärna skulle ha hållit lite bättre. (Speciellt med tanke på att vi i allmänhet inte behöver ta hand om kakkablöjor, så där har vi liksom blivit av med den kanske bästa av de dåliga orsakerna till att inte använda tygblöjor.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar