Den här boken läser jag om kvällarna. Den hjälper också mig att sova. (Den är alltså inte alls tråkig! Det är inte det.)
Kia har inga sömnproblem att tala om för tillfället, men det betyder ju att jag nu har ork att läsa boken, vilket jag kanske inte skulle ha om hon skulle hålla mig vaken om nätterna.
Jag gillar den här boken, för det är den första sakliga text jag hittat om ämnet. Söker man på nätet drunknar man lätt i de hetsiga debatterna där alla "sömnskolor" betraktas som värsta formen av barnmisshandel av såväl dem som är emot sömnskolor helt och hållet, och av alla som förespråkar någon annan sömnskola. De som inte alls sömnskolat sina barn betraktas i lika hög grad som barnmisshandlare av dem som gjort det. Det är svårt att sila fram de opartiska texterna som baserar sig på någon form av objektiva antaganden från de högst subjektiva "jag tycker såhär och jag har rätt"-åsikterna.
Men den här boken är helt opartisk, tar upp fakta och forskning, och utgår från att alla människor är olika och att alla kan och får tänka själv. Fast den ju huvudsakligen handlar om sömn så märker jag att den ger mig mycket också på andra plan.

Är det din bok? Har den några bra tips om hur man kan få smått folk att sova också på dagen? Har märkt att 1h 45min som dagssömn inte är tillräckligt länge, men att det är omöjligt att få Maya att sova en till gång den dagen om man int åker runt med henne i vagnen den senare gången.
SvaraRadera