Löfteslistan

Under min graviditeten skrev jag en lång lista på löften om hurudan jag skulle vara som mamma. Det var såklart inte på fullaste allvar. Jag tror inte där finns ett enda löfte som jag trodde att jag skulle kunna hålla någon längre tid. Men det var löften som jag tänkte att jag skulle vilja kunna hålla, och det säger ju redan en hel del.

Listan ser ut såhär:
- aldrig köpa plastleksaker
- aldrig bli arg på mitt barn för att jag är stressad
- aldrig låta mitt barn få för många presenter vid jul och födelsedag
- aldrig vara stressad
- alltid använda tygblöjor
- alltid laga barnmaten själv, inte köpa barnmatsburkar
- alltid stiga upp i vettig tid på morgnarna och laga morgonmål (tillägg nu: åt mig själv, misstänker jag att var grejen som behövde lovas här)
- alltid ta alla katastrofer med ett visst lugn (tillägg nu: med katastrofer menas här alltså snarast typ omkullvälta blomkrukor eller sönderklippta gardiner, inte allvarliga skador eller liknande)
- aldrig hindra barnet att göra lämpligt farliga saker
- inte låta barnet äta godis innan hen fyllt typ 5
- klara av att inspirera barnet att villa bli scout och villa stanna kvar i scoutingen
- aldrig ordna dyra onödiga hoplop-typs kalas
- aldrig bli sådär äckligt mamma-mys-pysig (=inget VI när jag talar om barnet, inga prutt-hurtiga pepp-kommentarer
- aldrig välja kläder på basis av barnets kön
- aldrig påstå att mitt barn ska/inte får klä sig/bete sig på ett visst sätt på grund av kön
- babysimma!
- visserligen kanske nog med rätta anse att jag (och Joppe) är de som vet vad som funkkar bäst för vårt barn, men aldrig använda det som argument för hur barnet borde behandlas i en grupp (tillägg nu: eller alltså snarare: aldrig använda det som argument för hur resten av gruppen borde behandlas)


Det var listan. Nu får ni vänta på senare inlägg för att få höra vilka löften jag redan brutit, vilka jag insett att jag inte ens vill hålla och vilka jag ännu klamrar mig fast i med mer eller mindre beslutsamhet.

Gammal, orelaterad bild.