Vårt matlagningsintresse är ganska nära noll, och innan vi här för några månader sedan började laga mat för Kias skull så försökte vi nog så ofta som möjligt komma riktigt enkelt undan. Så det funkkar inte med "men det är så ENKELT med hemlagad barnmat, för det är ju bara att laga samma mat som man lagar åt sig själv, och lämna bort det som barnet inte kan äta från hens portion", för det är inte så lätt att börja plocka bort barnovänliga ingredienser från en fryspizza...
Nej, Kia åt nog mestadels burkmat från 6-13 månaders ålder. Hon fick nästan alltid någon plockmat också, men procentuellt blev nog den andelen väldigt liten.
Vad jag hade för betänkligheter mot burkmat då jag skrev in löftet på listan minns jag inte. Antagligen nåt om att hemgjord mat i största allmänhet är bättre på alla sätt.
Jag har fortfarande vissa betänkligheter mot burkmat: den luktar i allmänhet ganska illa, det blir en massa burkar som måste bäras hem från butiken, diskas och torkas och sorteras och till slut bäras ut igen, och så har jag inte ens vågat räkna vad skillnaden i pris kan tänkas bli.
Men jag har helt tappat bort den där tanken om att hemlagad mat är bättre på alla sätt. Den KAN vara det, men om man är så fantasilös och handikappad i köket som jag är så är det nog inte alls en självklarhet.
De senaste månaderna har vi nog för det allra mesta lagat mat åt hela familjen, men nångång nu och då (en gång varannan vecka kanske) blir det en burk åt Kia i alla fall. Oftast då av lättja eller för att vi har brottom, men ibland också för att om hon får en burk nu och då så kanske hon går med på att äta dem nu och då i fortsättningen också.
I brist på ny matbild kommer här en av de äldsta bilderna på Kia som äter..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar