tisdag 19 januari 2016

Slutgranskning

Imorgon har jag min eftergranskning, och sen är graviditeten helt över och förbi och mitt rådgivningskort kan förpassas till någon lämplig låda där det sen kan ligga och samla damm. Förutsatt att allt är som det ska såklart, men det tror jag nog att det är, sådär förlossningsåterhämntningssett i varje fall. I övriga fall känner jag mig som ett vrak och tycker så fruktansvärt synd om mig själv.

En huvudvärk from hell, en trötthet från samma trakter. Bröstvårtor som innan ursprungliga amningsproblemen lagt sig drabbades av följande prövning; en baby som roar sig med att suga sig fast och sen kasta huvudet bakåt. Gång på gång på gång. Och om greppet lossnar så suger han hastigt in pånytt så att han fångar yttersta delen. Ajaj vad det gör ont. 
Överansträngningsskador o handlederna efter allt bärande och ryggmuskler som för länge sedan slagit knut på sig själva. 

Jag tycker som sagt mycket synd om mig själv. Häver en Burana och hoppas den tröstar mig lite.

3 kommentarer:

  1. Ibland när jag lånat någon annans baby och erbjudit mig att bära runt på den en stund har jag efter sådär 5 minuter dels ångrat mig, och dels undrat hur min rygg överlevde att bära runt på mina egna små barn Kanske jag var yngre då eller nåt..

    Om babyn leker med maten är babyn kanske inte så fruktansvärt hungrig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har övervägt möjligheten att han helt enkelt inte är hungrig, men beteendet brukar börja redan från början av amningen, också om det nog blir klart värre i slutskedet.

      Radera
  2. förlåt jämförelsen
    Men det är kanske som att mjölka en ko. Folk (stadsbor och andra oinvigda) tror att man ska dra i spenarna för att mjölken ska komma ut, men det ska man ju inte alls.
    Viggo provar en ny teknik, men fel teknik...

    SvaraRadera