2015-2016

Vilket bra nyårsfirande det plötsligt blev. Med rätt så spontanutfärd till Kyrkslätt-kusinerna, inkluderande kladdkaka, trevligt sällskap och koll på Kyrkslätts fyrverkeri. Kia skuttade största delen av vägen till och från fyrverkeriet. Oj, fyraåringar.. De är nog så underbart bubblande glada såfort det finns något att vara underbart bubblande glad åt. Så kom vi så småningom hem tillbaka och jag var i säng före tolv-slaget. Det var ganska skönt det också, även om natten annars inte innehöll så många timmar sömn. 

Enda nackdelen med kvällen var att jag åt så sjukligt mycket sötsaker att jag mår illa fortfarande..

Tidigare i december (före Viggo), kollade jag igenom det här blogg-året och märkte då att det finns en del grejer från 2015 som jag gärna vill kommentera innan jag låter dem rinna ut i sanden. Nu är säkert en bra tidpunkt för det.

Leva i nuet. Nyåret 2013-2014 "lovade" jag att försöka leva mer i nuet under kommande år, njuta mer av de små stunderna i vardagen. Nyåret 2014-2015 konstaterade jag att detta hade misslyckats, och lovade göra ett nytt försök igen, denna gång med en del konkreta åtgärder som veckorapportstblogginlägg, en-bild-om-dagen, dagens-stunder-anteckningsblock vid sängen för ifyllnad varje kväll... Ingen av de konkreta åtgärderna överlevde mer än två veckor; de flesta dog ut innan jag hunnit ta dem i bruk. Så jag tänkte säga att jag misslyckats igen och att jag nu inte ens täcks ha ambitioner mera, men sen började jag rannsaka mig själv och insåg att jag ju helt utan att märka det har lyckats ta vara på en massa stunder. Jag tror det är tack vare två grejer:

1. Lite-lite graviditeten. Som jag tjatade om en hel del under den så gillar jag graviditeter, blir mer avslappnad och mer medveten om grejer som är bra, och mindre fastnaglad i de där skitiga småsakerna.

2. Mycket-mycket Kia. Det är svårt att missa det fina i de vardagliga stunderna när man har en fyra-åring som med tindrande ögon står bredvid en och hoppar jämfota av iver över dem.

Jag vet fortfarande inte om jag klarar av att svara på frågorna i en sådan där årslista, vilket kanske tidigare varit min måttstock, men man får ju ta vad som bjuds, och jag väljer ju nog gärna den glada jämfotahoppande fyraåringen så länge det går.

Köksrenovering. Under våren har jag några gånger bloggat lovande om stundande köksrenovering. Hur gick det med den? har några nyfiket undrat senare under året. Det gick inte så bra med den. Först strandade den på att vi försökte fråga husbolaget om vi får riva mellanväggen mellan köket och vardagsrummet. Den frågan svarade de aldrig på. Orsaken till att vi inte pressade på dem fler än två-tre gånger var att Viggo var på kommande, och vi började inse att vi kanske inte kommer att bo kvar så många år till. Vi klarar oss med skräpköket ett tag till.

Min Kia. Jag märkte plötsligt att den där låtsaskompisen som hette Min Kia inte har synts till på länge. Jag minns inte när hon försvann. Var det månne i och med att storasyster fick superhjältestatus? Eller var det i och med att Frozen-Elsa blev den enda typ som dög att vara?

Annat 2015? 

Nå, Viggo har ju haft en ganska stor roll i mitt 2015, också före jag alls blev gravid. Ett blogginlägg som aldrig blev skrivet handlar om hur oändligt många timmar jag mellan år 2013 och april 2015 ägnade åt att grubbla på om vi VILL, om vi KAN och om när det är dags att sluta grubbla och bara lämna hela frågan, och om det då sker med en känsla av lättnad eller med en känsla av besvikelse. Och efter att jag nu då sen blev gravid har ju resten av året varit gravidlycka och spädbarnsoro.

Äventyr har vi haft massor. Det handlar just om den där lyckligt studsande fyra-åringen som har gjort att picknick-middag på gården har känts som något urhäftigt.

Stockholm och Oslo. Noux-promenader och paddlingsäventyr. Scoutläger, tågresor till Vasa och besök på Ikea. Såpbubblor i parken och glitterfärger. Utfärder till bibban. Moisö, lekstugemålning och sniglar. Julgran, pussel, memoryspel.

Inför 2016 känner jag en lust att avge löften om mat och motion, om tygblöjor och skräpsortering, om ekonomi och konsumtion... Men jag tror att jag låter löftena vara och siktar på att göra så gott jag orkar och kan, men inte mer än det.