När jag kom därifrån var jag superpeppad och tyckte att allt kommer att lösa sig snabbt och smidigt och att problemen egentligen redan ÄR lösta.
Men saker och ting fungerar ju aldrig så bra som när man sitter hos en expert som kan hjälpa en, och aldrig så dåligt som senare samma eftermiddag då man hemma försöker lyckas på samma sätt.
Så helt övertygad är jag väl inte, men jag fick en del nya tips, en del kloka ord, och känslan av att ha blivit lyssnad på och förstådd, och jag har ett visst hopp om att vi ska lyckas jobba bort det ena amningsrelaterade problemet så småningom, och att resten följer med på kuppen.
Och som läget är just nu så står jag nog ut. Några månader kanske? Tills han får tänder? Igår klarade jag dessutom av att amma på ett cafe i Omppu. Det innebar en del mentala trösklar och krävde möjligheten att sitta i ett hörn med ryggen mot hela resten av cafet, och jag tror att samma trösklar finns kvar att övervinna också nästa gång, och sen nästa, men det gick! Så det finns hopp om att jag så småningom vågar röra mig på platser där det inte finns ett avskilt sovrum att vid behov smita in i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar