Oron oron

Vi får ju förhoppningsvis åka hem från sjukhuset idag. Det var okej att stanna kvar ett dygn mer än vi räknat med, men måste jag spendera ännu ett dygn i det här rummet så blir jag nog lite tokig.

Samtidigt känns det som en klen tröst att få åka hem, för här i min trötta och Jorv-urledsna morgontimme ser jag redan alla grejer som kommer att göra att vi måste komma tillbaka. 

Förkylning, till exempel. Jag har haft ont i halsen inatt. Snart är jag förkyld. Sen är väl Viggo också det. Visst, babysar får immunförsvar via amningen och blir i regel inte sjuka, men det funkkade ju inte så bra tidigare heller.. Tror inte ens spädisar behöver sjukhusvård för förkylning, men däremot nog om det blir feber, och det är ju klart att det blir, vet jag redan pessimistiskt. 

Spysjuka är sen nästa. Det kommer att gå på dagis och Kia kommer att hämta hem det och Viggo kommer att få det, och kommer att bli i så dåligt skick att vi måste hit igen. Det vet jag också redan pessimistiskt.