På Jorv

Det började på eftermiddagen med att Viggo kändes ganska varm. Men han hade ju varit nedpackad i halare och sovsäck och det köret, så det var ju inte så konstigt.

Det fortsatte med att han var kanske riktigt lite gnälligare än normalt
Men dels är väl en-månadsbabyn alltid gnälligare än normalt, och dels hade jag ätit galet mycket choko, och vet att det är sånt som ammande barn kan få magknip av.

Det fortsatte ytterligare med att jag igen på kvällen reagerade på att han var varm. Men då hade jag ju just varit ute och hade säkert kalla händer.

När sedan också Joppe tyckte att han kändes varm började jag dock lägga ihop saker, och också inse att han ätit lite sämre och varit lite tröttare, och gnällt på ett gnälligare sätt.

Jag tog vår öron-febertermometer, som jag aldrig fått att fungera på någon, och uppmätte med den 38.4º.

Google berättade för mig att babysar under tre månader alltid borde hälsa på en läkare om de har feber, så vi tog en taxi till Jorv.

Åtskilliga timmar, några blodprov och kissprov och röntgenbilder senare chillar vi nu i ett eget rum på Jorv. Viggo har en säng, jag en madrass, och jag har just fått en bricka med nyrostat bröd, äppelsaft och yoghurt.
Viggo har en kanyl i pannan (jag är djupt tacksam för att jag fick sitta i väntrummet medan de satte in den) och en pisspåse i blöjan. Jag har iklätt mig sjukhusets vispgrötsfärgade pyamas (vilken sjukt bra service! Jag är ju inte ens patient!) och hoppas på att få sova några timmar.

Vad det egentligen är för fel på Viggo vet man inte ännu. Ibland är jag övertygad om att det inte är något värre alls, ibland överfaller oron mig. Men jag ska försöka sova en stund och se om vi rentav båda mår bättre imorgon.