Klagolåt

Skulle jag ha bloggat igår skulle det ha blivit ett uppmuntrat inlägg om hur mycket bättre hela jag mår, men idag blir det istället ett gnäll-inlägg om hur fruktansvärt synd det fortfarande är om mig, för armarna värker så att jag har svårt att sova. (Ena armen skulle må SÅ mycket bättre om jag kunde sova på sida, men då skulle jag ju måsta ligga på den andra armen.) Och foten var idag så bra att jag gått på den till butiken, städat och fixat hemma och hämtat Kia från dagis, men nu hämnas den genom att vara extra svullen och öm och såren blöder igen..

Och jag har en enda strumpa som är tillräckligt stor, och den börjar vara lite väl använd, så att säga, och ingen sko som riktigt funkar ovanpå vristskyddet (till butiken gick jag i bara yllesocka).
Och min fot och mitt smalben är tillräckligt färggranna för att kunna duga som rekvisita i en pride-parad. (Jag har bildbevis, men det räcker med en ofräsch fot-selfie i bloggen under den här hösten. )

Ynk-snyft-snörvel.

Det finns roliga saker i mitt liv också, men de får vänta till en annan dag, för nu behöver jag sova.