Imorgon kör en kampanj igång för att slopa den obligatoriska skolsvenskan. Den kampanjen gör mig ganska ledsen, för också om den anser sig rikta sig enbart mot ett skolämne så känns det som om den ökar klyftan mellan finlandssvenskar och finsktalande finnar, och förstärker känslan av att vi är vi och de är de och att detta är viktigt.
Men rätt mycket stör jag mig också på en stor del av motreaktionerna.
Mest irriterande är kanske det ständigt återkommande "om de finsktalande inte mera behöver lära sig svenska i skolan så ska vi minsann inte behöva lära oss finska heller!"
Dels har jag lite svårt att tro att de finskatalande personer som vill sluta läsa svenska i skolan ser det som ett speciellt stort hot om de svenskatalande slutar läsa finska, men framförallt undrar jag hur man tänker här. Hur får man "tvåspråkighet är en rikedom", "att lära sig ett språk är inte bort från något annat" och "språkkunskaper är värdefulla och öppnar flera dörrar" att gå ihop med "men jag griper gärna första bästa chans att slippa lära mig finska". Hur håller man liv i ett enda argument FÖR ens en frivillig skolsvenska om man i nästa andetag vill slippa lära sig finska?
Eller att svara på åsikten om att svenskan är ett fjutt-språk i Finland med argumentet att finskan är ett fjutt-språk i norden. Vad uppnår man med det och vart vill man komma? Till att det är onödigt att lära sig finska i skolan? Igen; hur svänger man det till att det är bra att lära sig svenska?
Lite nippor får jag också av alla historiska argument, för jag förstår inte riktigt vad de har för betydelse. Man lär sig väl språk för att man på ett eller annat sätt kan ha nytta av det i framtiden. Inte för att det var bra att kunna för hundra år sedan.
Jag vet faktiskt inte riktigt var jag står i den här frågan, och jag är ju så långt ifrån en expert på solsystem och läroplan, och på hur dessa påverkar svenskans ställning i samhället överlag, som man kan komma.
Jag tror att jag gärna skulle se mer och framförallt mycket mycket tidigare obligatorisk språkundervisning i skolan, i många fler språk. Grammatik och korrekt ordföljd är ganska oviktigt för mig. Viktigare tycker jag att det i dagens värld är med en positiv inställning till språk överlag. Finland blir allt mer mångkulturellt (hurra) och det finns en allt större sannolikhet att vi möter personer som vi inte har ett gemensamt språk med. Jag tror det är SÅ mycket viktigare att kunna vara knaggligt vänlig mot vem som helst, än att kunna det perfekta uttalet på frasen suomessa puhutaan suomea.
Du borde läsa det här, för att du skulle veta vad vi talar om när vi talar om obligatorisk svenska:
SvaraRaderahttp://jaska.puheenvuoro.uusisuomi.fi/175449-obligatoriskt-svenska-i-finland
Ingen hatar svenskspråkiga eller ingen vill sluta skolsvenskan. Språkbefriarna endast vill att människor kunde välja sig själv vilka främmande språk de studerar. Är du språkbefriare eller språktvingare?
Hej! Tack för din kommentar, och tack för länken. Jag har lärt och lärt mig lite och insett mycket. (med det inte sagt att jag håller med dig helt och hållet, men visst finns det saker att tänka på!)
RaderaSom jag skrev är min åsikt i frågan inte helt klar. Men språktvingare eller språkbefriare? Jaa, ingendera orden känns helt beskrivande för mig. Men ja, jag tycker det skulle vara helt strålande med samiska i skolan!
Jag vill kanske ännu påpeka att både mitt inlägg och den här kommentaren är önsketänkande, kanske (antagligen) till och med naivt sådant). Jag är fullt medveten om det, men jag vill gärna drömma!
Tack för ditt svar! Jag har svårigheter att förstå varför svenskspråkiga så ofta tänker att fri språkval tar någonting bort från dem... Det har beräknats att ett tredjedel av finskspråkiga skulle ändå lära sig svenska, även om det inte vore obligatorisk.
SvaraRaderaOch vi kan upprätthålla status av svenskan som nationalspråk och rätt att få service från myndigheter på svenska, fast vi skulle befria språkvalet.