som kort sagt handlar om en kund på ett caf'e som spydde galla över den handikappade kunden framför i kön, och om killen i kassan som vägrade betjäna henne på grund av det och till slut bad henne lämna caf'eet.
Artikeln är beklämmande och händelsen vidrig, men som vanligt snubblar jag vidare och fastnar på något helt annat. I kommentarsfältet under artikeln ramlade jag rätt snabbt över flera personer som efterlyste, eller åtminstone tyckte att det skulle vara bra om artikeln skulle ha innehållit, en bild och gärna till och med namn på kvinnan.
Varför? För att kunna söka upp henne och ge henne en utskällning? För att kunna telefonterrorisera henne med hotfulla anonyma samtal på nätterna? För att kunna skicka hatbrev åt henne? För att ha namn och ansikte på en person att avsky? För att ha namn och ansikte på en person som kan bära skulden, så att man nu inte i misstag heller behöver känna något sting av medskyldighet själv?
Är det inte just det som är en del av problemet bakom mobbning, bakom förtryck, bakom hat och bakom hånfulla och respektlösa ord som uttalas på ett caf'e: att så många människor tycker att det är okej att offentligt hänga ut, håna, smutskasta, hota och förlöjliga personer som beter sig fel ? (vare sig det handlar om på riktigt, enligt allmänt erkänd moral och vett fel, eller enligt någons alldeles personliga åsikt fel).
Visst är det beteende som beskrivs i artikeln förkastligt, och visst hoppas jag att någon, på något sätt, får damen att förstå hur fullständigt fel hon handlade, men den där arga mobben som vill att hon ska lynchas kan väl knappast höra till de lyckade lösningarna.
jag tror du har en poäng här, eller två
SvaraRaderaoch en orsak till att damen sade så fula saker är kanske för att hon tidigare fått hela pöbeln på sin sida när hon stått i grupp och talat illa om någon utanför gruppen så att den hört allt hon sagt. Det räcker ju med att en i publiken (hennes väninna t ex) nickar gillande så tror hon alla andra som står tysta hänger med
hon hade bara inte räkna med att någon skulle säga nej så högt att de gillande nickarna plötsligt bytt sida (och alla tysta som stod och såg på). För det brukar ju ingen göra.
den arga lynchmobben följer ju alltid den som ser ut att vinna...(och jag skulle gissa, att fast ingen erkänner det, så var lynchmobben påväg åt andra hållet innan killen i kassan sade stopp)
Så går det ofta, jo. I just ett sånt här fall vet jag dock inte. Lynchmobben är nog ofta måna om att göra rätt. De bara inte märker att de gör det på helt fel sätt.
Radera