Jag åkte iväg till Bolarskog för att ta bort mina stygn, men kom hem med en antibiotikakur och en ny tid för stygnborttagning nästa vecka. Såret i benet är lite infekterat. Det skulle behöva luftas, men vriststödet kräver istället att det är inpackat dagarna i ända.
Resten av dagen slappade jag något ofantligt, och bytte ut gårdagens chokladbollslunch mot att glömma äta helt och hållet. Tur för mitt huvud att jag fick hämta Kia vid 15:30-tiden och fick lite syre i hjärnan och lite lek i parken.
Och det var ju äntligen väder för Atlantis-pipon.
(Sluta ta selfies och KOM NU! hojtade Joppe)
På kvällen gick vi till chicos för att äta, och jag märkte att det finns en del av mig som på allvar tror att man när man är sjukledig kan äta hur mycket skitmat som helst utan att fettet, sockret, saltet och allt annat skräp fastnar någonstans. Dubbelportion franskisar, hamburgare, chokladbollar, pizza, cookies, karkki...(nejnej, inte allt ikväll på chikos, men det var en ganska bra beskrivning av min diet de senaste veckorna) Och att man samtidigt kan röra på sig extremt lite och ändå behålla sin kondition. Det är klart det går! Jag har ju ett sjukintyg från en läkare! Det måste väl också min kropp beakta? Eller hur?
Kexen på bilden var helt gudomligt goda! Men egentligen togs bilden för att illustrera min totalt neurotiska inställning till slickepinnar. Man får inte gå eller springa omkring medan man äter slickepinnar! Så Kia fick sitta på Joppes axlar hela vägen från chicos, via butiken och hem. En grej som hon inte själv hade något emot alls.
När vi kom hem hasade jag omkring som ett trött spöke en stund innan jag insåg att jag gör klokast i att gå och lägga mig. Kia ville att jag skulle sjunga en nati-sång för henne vid hennes säng, men vi kompromissade, så hon kröp upp i vår säng istället och kröp sedan iväg när jag sjungit färdigt. Kvällsmysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar