Words are flowing out like endless rain into a paper cup

Mama och Papa dök alltså upp förra veckan. Nä, som funnits med sedan ca juli har igen allt mer konsekvent börjat betyda Nä (en tid häremellan kunde det lika bra betyda jo). Ta(ck) verkar lite ha fallit i glömska, och heeej har jag inte hört sedan ungefär när mama och papa började komma. Där! är fortfarande det viktigaste ordet i den talade kommunikationen, men nu har det sakta sakta börjat ramla in andra ord i Kias vokabulär.
- Pauo! sade hon och pekade uppfodrande på ett papper. Jag letade i huvudet en stund och kom på det.
- Pallo! Vill du att jag ska rita en boll?
- Bouv! svarade hon lyckligt när jag ritade en sån. Där!

Buöd säger hon ibland och pekar på brödkorgen, och Maa! sade hon idag och pekade på matbordet. Hon ville ha mat. Muök betyder ju mjölk. För det mesta behöver man ett sammanhang för att förstå, men för det mesta finns ju sammanhanget.

Dessutom pladdrar hon på som en tok. Favoritramsan just nu låter "minäminäminäminä" antingen glatt och pladdrigt när hon leker eller argt och bestämt när hon vill något som hon inte får (då ofta ackompanjerat av ett vilt stampande i golvet och snurrande runt på stället).

Om barn i 20-månaders-åldern läste jag att de i allmänhet har ett ordförråd på 200 ord. Det har ju inte Kia, men hon lämnar nog sällan någo tvivel om vad hon menar ändå.