På mitt inlägg om kvinnodagen undrade Anna vad jag menar med orättvisor mot kvinnor, och jag känner att det här blev för invecklat för en kommentar som svar, så det blir ett helt inlägg (eller de facto två..)
Anna undrar om jag talar om globala orättvisor mot kvinnor eller orättvisor här i Finland.
När jag hör ordet "kvinnodag" tänker jag att den finns till för att vi ska komma ihåg att kvinnor runtom i världen blir våldtagna, misshandlade, dödade, nekas utbildning, nekas rätt att uttala sig och så vidare... för att de är kvinnor.
Därför gnisslar det lite i huvet på mig när någon vill önska mig eller någon annan en glad kvinnodag.
Men kvinnodagen kan ju också ses som en dag då vi tänker på alla framsteg som faktist har skett och alla människor som jobbar hårt för att situationen ska bli bättre. Mot den bakgrunden förstår jag det glada bättre.
De orättvisor jag nämnde att jag var bitter över råkade ändå vara "inhemska orättvisor", och dem får jag lov att återkomma till en annan gång.
Oj vad jag väntar på det inlägget! Jag har blivit lite allergisk mot klagomål över småsaker, för (surprise,surprise) tycker jag precis som du att den INTERNATIONELLA kvinnodagen just ska ta fasta på det du skriver. Ute i världen finns det kvinnor som får lida bara för att de är kvinnor men i Finland har man inte mycket att klaga över. Visst finns det ojämställdhet i Finland, inte förnekar jag det alls och visst är det viktigt att jobba för det, men det känns som om fokus har flyttats till inhemska orättvisor i stället för de allvarliga globala.
SvaraRadera