Det här: http://yle.fi/uutiset/jarkevat_naiset_katoavat_aitiyden_mustaan_aukkoon/6507250
bekantade jag mig med redan för någon vecka sedan i en föräldratidning, och nu stötte jag på den igen på yle.
Jag blir mycket provocerad, men framförallt väldigt, väldigt förvirrad.
"Jag förstår poängen.. " - Fast det gör jag nog inte.
"Jag kan hålla med om att..." - Fast jag är inte säker på att det jag håller med om verkligen är det som hon säger.
"Jag antar att det hon vill få fram är.." - Fast jag är inte alls säker på om det är det hon vill få fram.
Utöver förvirrad blir jag arg och nedstämd. Ännu ett nedvärderande, förlöjligande och dumförklarande av mammor, och det behövs faktist inte mera sånt!! En av de grejer jag tror rmig förstå är att hon vill gå åt mammor som idiotförklarar andra människor, och det kunde ju vara på sin plats om hon inte sedan skulle fortsätta med att göra exakt samma sak själv.
Den här texten får mig att känna mig som en dålig mamma för de grejer jag upplever att jag misslyckats med, dålig för de grejer jag upplever att jag lyckats med, och dålig för att jag överhuvudtaget funderar på saken (vilket jag inte skulle ha gjort om jag inte skulle ha läst texten).
Det har varit en dag full av provokationer, men nu ska jag försöka lämna dem bakom mig så jag kan sova.
Alltså du ser precis samma som jag alltid! Knäppt! Men du insåg samma sak som jag, att den där typen gör precis samma fel som hon påstår att andra gör, dvs. kritiserar andra mammor. Så bara att sätta BS stämpel på och glömma. På sin höjd anklaga henne för att ha slösat av ens tid... vilket hon igen får mig att göra här... hmm jag slutar :)
SvaraRaderaMitt problem är att jag har en ganska stark auktoritetstro. Om någon skrivit en bok (eller vad det nu var.. Jag ids inte slösa tid på att kolla upp det) eller intervjuas i en tidning och/eller TV/radio, så då tror jag att personen vet något som jag inte förstått, och sen blir jag provocerad och ledsen.
RaderaIbland slår det mig att den där personen lika mycket bara är en liten vanlig människa som jag, att hen kanske inte alls har bättre koll än jag och att hen kanske inte helt och hållet har tänkt färdigt (och det måste man ju såklart inte heller ha gjort för att få uttala sig). Men när jag inser det är det vanligtvis för sent, för då har jag redan tagit åt mig, blivit ledsen och slösat min tid.
Men nu ska jag istället tro på dig och glömma bort hela grejen. :)