Mina tilltro till babysimmandets förträfflighet har naggats i kanterna en smula. Om jag någongång blir gravid igen och då får för mig att göra en tvåbarnsförälderslöfteslista så kommer babysimmandet inte att komma med på den. Det betyder ju inte att jag utesluter möjligheten att vi skulle vilja babysimma med ett eventuellt andra barn, men det känns inte det minsta viktigt.
Kia är - som väl i stort sett alla barn - jättefascinerad av vatten och av att plaska omkring i det. Men babysimmet är hon i allmänhet inte så förtjust i. Det går såklart i vågor (tihi) men det är som om hon i vattnet blir riktigt extra noga med att måsta få bestämma vad hon gör och var hon är och vart hon är påväg. Så under samlingen i början och i slutet då vi sjunger sånger med vissa rörelser så vill hon inte alls vara med; kanske för att hon känner att hon inte kan påverka vad som händer? Samma gäller oftast då man ska öva nåt och hon märker att det är någon annan som bestämmer vad hon ska göra.
Jag har ibland funderat om vi borde sluta, men som sagt varierar humöret, och nästa gång kan hon vara hur glad som helst. Och eftersom övre åldersgränsen är två år och "uppsägningstiden" en månad så känns det inte mera viktigt att fundera på det.
Jag ångrar lite att vi inte drog iväg med Liam på babysim. Han har blivit rädd för att bada och det är ganska jobbigt. Så den fördelen har babysimmet i alla fall!
SvaraRadera