Den här veckan har jag känt mig som om jag ramlat av världen och nu springer som en tok för att hinna ifatt.
Det är inte roligt, för jag märker att jag inte har tid att vara effektiv. För att alls hinna med så hafsar jag mig fram och hoppas på att världen saktar in lite snart.
Och jag blir så fruktansvärt tankspridd och glömsk. Jag glömmer att meddela folk saker, och sen glömmer jag att höra av mig för att reda upp oredan, och sen får jag lov att tänka saker som "hon är min mamma, hon tycker nog om mig ändå".
Irriterande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar