Min önskelista

Såhär i jultider kom jag på en egen önskelista också. Fast min har inget med julen att göra, utan handlar om grejer jag saknar/längtar efter som inte känns möjliga att hoppa på just nu. Vissa av dem kommer jag att få ägna mig åt om bara någon vecka, om jag vill, medan andra kan ta 10-15 år innan jag får uppleva. Det är helt okej, än så länge känns det mest roligt att veta att de finns där någonstans i framtiden.

- kallrökt/gravad lax! Det vill jag ha! Det hör till de där grejerna jag får uppleva ännu inom den här månaden, hurra! Mögelosten (med pepparkaka!), ölen (Stallhagen i kylskåpet) och det sporadiska vinglaset ser jag också fram emot, även om jag inte förutspår någon storkonsumtion av någon av dem.

- skida slalom. Misstänker att det inte blir av den här vintern, men får nu lite se.

- jogga. Vet inte hur det kommer sig egentligen. Jag har aldrig varit någon storlöpare, och man måste nog gå tillbaka till åren innan Kia föddes för att alls hitta en tid då jag sprang oftare än riktigt bara nu och då. Men just nu känns det som något jag saknar.

- något lite längre paddlings-/cyklings-/vandringsäventyr skulle jag gärna göra, men det krävs kanske i och för sig inte så jättemycket anpassning för att kunna göras med barn? Fast Kia börjar ju vara i den åldern då det inte mera är roligt att bara "åka med", men orken inte ännu finns att vandra/paddla/cykla själv.

- nu när julen kommer drömmer jag igen om min pepparkakshusstad som jag skulle vilja bygga. Det handlar kanske inte bara om brist på ork och tid (fast i år kan jag nog med gott samvete skylla på det), utan kanske mer om det att den perfektionistiska bild jag har i mitt eget huvud aldrig kommer att motsvaras av de skrangliga pepparkakskåkar jag kan åstadkomma, så det fungerar kanske bättre som en evig dröm i huvudet.

- pussel! Jag vill pussla! Stora pussel! Minst 1000 bitar, men gärna många fler! Jag vill pussla ensam, jag vill ordna pusselkväll med lämpligt kompisgäng, jag minns inte om Joppe är till någon glädje vare sig för sig själv eller för mig i en pusselsituation, men jag kunde tänka mig att vilja pussla med honom! Och jag ser fram emot att lägga jätte-pussel med mina barn någon dag, ifall det inte är så att intresset (och förutsättningarna) för att lägga jättepussel infaller med tiden då mamma är sista personen man vill pussla dem med. 

Det låter kanske inte som en helt omöjlig grej att göra redan nu. Den tid jag nu sätter på att varje kväll sitta och surfa runt på nätet kunde jag istället sotta och pussla. Men jag känner inte för att i slutet av varje gång måsta böka in pusslet långt under sängen eller rulla ihop det i någon fancy pusselmatta att sen i sin tur böka in långt under sängen, och sen tappa bort en massa bitar på kuppen. Jag väntar hellre till tiden då jag får ha mitt pussel ifred, alternativt kan lita på att barnens intresse snarare ligger i att HJÄLPA mig än i att "hjälpa" mig.

Inte riktigt ett sånt här pussel..