Talterapi

Vi ska på talterapi på måndag, Kia och jag, och det är ju så otroligt spännande! Det är ju såklart hennes talterapi, men jag hoppas de inte blir sura om jag ställer nyfikna frågor om huruvida JAG månne ännu har förutsättningar att lära mig säga R. (Jag lovar! Jag ska inte ta upp mer än på sin höjd en halv minut av tiden!)

Jag har ju själv gått i talterapi när jag var 5-6-7, ca. Jag minns såklart ytterst lite, men jag minns att det aldrig liksom fanns en tanke hos mig att syftet med talterapin skulle ha varit att jag skulle lära mig säga R. Det var mer liksom en extra "hobby" som jag fick dras med för att jag hade R-fel.

En bekant till mig som är lite insatt i ärendet sade att det inte egentligen finns några hinder för vuxna att arbeta bort ett R-fel. Det är mest det att barn har lägre tröskel för att pröva sig fram fast det blir ännu mera fel i början.

Jag tror att det stora problemet för mig skulle kunna vara att jag inte ens mera (eller mera och mera.. jag vet inte egentligen om jag någonsin gjort det, men jag reagerade för det här för något år sedan när jag började grubbla på saken) kan tänka R. Jag har R-fel också på insidan av huvudet, inte bara i tungans muskulatur.

Och jag märkte att jag redan höll på att överföra mina tvivel att det alls går att lära sig att säga R om man har R-fel åt Kia. För hon frågade (såklart) vad talterapi betyder, och jag förklarade att om det till exempel finns bokstäver som man inte kan säga, som till exempel R som jag (och jag! ropade hon lyckligt) inte kan säga, så kan man gå på talterapi och då kan det hända att man sen lär sig.

Då "kan det hända" att man sen lär sig.
Kia går på Lek och plask som ett led i att någon dag lära sig simma (eller mest går hon ju på Lek och plask för att det är helt himla kul och för att det gör att vi besöker simhallen mycket oftare än om vi skulle göra det helt bara på spontan basis, men såklart finns OCKSÅ baktanken (hos åtminstone mig) att hon får bättre förutsättningar att lära sig simma.. och hon är själv ivrig på det också; att en dag kunna.)
Kia deltar på dagis i en engelska-klubb, och när vi pratade med henne om den innan den skulle börja sade hon oroligt att "nämen jag KAN ju inte engelska" och vi förklarade att det gör absolut ingenting, för det är just det engelska-klubben är, en stund då man kan lära sig engelska (och hon sken upp och förstod direkt poängen)

I alla andra sammanhang är det en självklarhet att om man övar sig på något så lär man sig det förr eller senare, men när det gäller talterapi pratar jag då alltså från allra första början om att "det kan hända att man sen lär sig", underförstått; "det kan också hända att hela proceduren är helt bortkastad och att man inte lär sig något alls." Skärpning i inställningen!

(Kias talterapi handlar trots allt inte om R-fel. Fyra-åringar behöver inte kunna säga R, bekräftade också rådgivningen. Men det finns andra bokstäver som kanske behöver övas på istället. Det besök vi ska på på måndag handlar om att kolla upp om det är något att ta stress över ännu.)