Mammaledig och förvirrad

Nu är jag mammaledig. Eller egentligen bara på semester än så länge, men jag tänkte inte sticka in nosen på jobbet igen och få lön för det på ett okänt antal månader.

Hela veckan har jag haft riktigt blandade känslor. Å ena sidan säkert åtta gånger i timmen känslan av lättnad över alla projekt och alla satsningar och alla nyheter som jag inte behöver bry mig om det minsta. Å andra sidan besvikelsen över att jag inte får vara med om dem. 

Ikväll har jag mest varit frustrerad och besviken. Jag har jobbat som en dåre den senaste månaden för att hinna kryssa alla punkter från todolistan, men så blev jag ändå inte färdig. Det är ju inte det att jag tvivlar på att min supervikarie eller mina huippu-kolleger kommer att klara av dem. Det är inte som att jag tror att firman nu lider av att jag inte är där och håller upp den. Det är bara det att jag VILLE slutföra de där grejerna. För min egen skull.

Jobbet är det stället där jag är bra. Det är stället med lämpligt stora utmaningar och framförallt möjligheten att veta när man har lyckats. Hemma är jag så mycket mer kritisk och vägrar ge mig själv mer än semi-ok betyg. Man kan liksom aldrig dra en suck av lättnad och konstatera att nu blev det klart. 

Så nu tänkte jag att jag skulle tanka självkänsla på jobbet i tillräckligt stor mängd för några månader framåt, men så blev jag ändå tvungen att gå hem utan att ha uppnått mina mål.

Det kändes som om allt slit var bortkastat. Jag var misslyckad och all självkänsla blev kvar i någon ostädad skrivbordslåda där den får ligga och tyna bort för sig själv. Utöver det är jag så förtvivlat trött efter alla sömnlösa nätter. Bortkastat, uselt, onödigt. 

MEN så bestämde jag mig för att jag ska skriva två todo-listor. En över saker jag ännu måste få gjorda innan jag kan sjunka in i moderskapsledighetsdimmorna, och en annan över saker jag ska ta itu med då jag återkommer på jobb om ett år eller så.

Båda listorna blev helt löjligt korta, och jag insåg att det jag nu surat över hela kvällen närmast handlar om grejer i stil med "hann inte torka damm av mapparna på översta hyllan".. (Nå, just DET fanns väl inte på min todolista, men på den nivån liksom)

Så nu känns det ganska bra, och jag ser fram emot en lång natts sömn, en lång tågresa, och ett långt höstlov i Vasa med Kia. Högst upp på DEN todolistan finns grejer som: klia hundarna bakom öronen, sova mycket, umgås med svärföräldrar (det kunde ju vara jobbigt såklart, men nu råkar jag ha väldigt hyfsade svärföräldrar).