Inbesparingar

Jag vet väldigt väldigt lite om nationalekonomi, och mitt oekonomiska huvud trivs annars också bäst när det inte behöver fundera på pengar överhuvudtaget. Jag gillar inte regeringens sparlista alls, och varken vill eller kan försvara den, men jag är helt för dåligt insatt i Finlands ekonomi för att överhuvudtaget kunna uttala mig om vad som skulle vara bättre, och därför gör jag det inte just nu åtminstone.

Men det som jag tycker är nedslående är detta;

Igår, när SoMe och traditionell medias kommentarsfält fylldes av arga röster som konstaterade att dessa sparåtgärder slår hårdast mot dem som förtjänar minst i samhället, så fanns också de förmanande rösterna med de huvudsakliga budskapen:

1. Regeringens förra sparlista drabbade de som inte förtjänar något alls och därmed är ännu mer utsatta; pensionärerna, arbetslösa, studeranden... Därför är det nu positivt med sparåtgärder som drabbar de som har det lite bättre.

2. Vi skulle inte ha det här problemet om vi skulle sluta ta emot flyktingar och skära ännu mer i biståndet.

Så alltså; de som finns där nere på ca tredje steget borde alltså trösta sig med att de som står nedanför har det ännu sämre, och båda grupperna borde skylla trångmålet på de som ligger på botten?

Jag kan inte riktigt förstå varför inte det mest logiska skulle vara att dessa tre grupper skulle vända sig uppåt och titta anklagande/krävande på dem som har det bra och på dem som har makten att diktera vem som står var.

Jag VET inte vad lösningen på Finlands ekonomiska problem är, men utgångspunkten "mina problem beror på de som har det sämre än jag" leder knappast någon vart.