Storstädning

Jag önskar mig barnets fantasi och barnets förmåga att se saker som det tror att de är!

Jag spillde ut tvättmedel på golvet och tog en trasa och torkade upp. Kia blev inspirerad och ville också. Sen gick hon omkring i hela lägenheten och torkade allt hon kom åt, som här;  repet som Viggos lejon hänger i. (Hon hade stränga tillsägelser att inte torka av Viggo.)

"Mamma! Kom och titta hur fint det blev i mitt rum nu när jag städat! Pappa! Eller va att det nu blir fint hos oss när jag städar så bra! Det är nog bra att jag städar så att ingen som kommer hit blir arg och säger 'usch vad ni har råddigt!' Mamma, vad fotar du? Aj varför? Aj fotar du hur fint vi har det nu? "

Det är nog tur att ironi inte biter på små barn, för vid den sista frågan kunde jag inte kväva den.
Jättehärligt med städinspirerade barn, och det är självklart inte hennes fel att vi just nu vadar omkring i SAKER, och brödsmulor och smutsiga kläder och betalda och obetalda räkningar huller om buller, så jag önskar att jag varit mer uppmuntrande och mer genuint glad över städigheten, men det finns gränser för vad min fantasi klarar av.