Uppfostringsmetoder del 3

Dags att avsluta uppfostringsmetodföljetongen med de sista problemsituationerna i småbarnsfamiljer.

7. Barnet härjar omkring i kyrkan under de vackraste julsångerna.
Svarsalternativ: A. sitter kvar lugnt och tänker att barn är barn. B. tar barnet åt sidan och förklarar hur man beter sig. Återvänder sedan till salen. C. inser att man inte ska ta med sig småbarn till tillställningar som riktar sig till vuxna. Lämnar kyrkan.

Jag vet inte riktigt om jag skulle svara något av dessa alternativ. Barn ÄR ju barn, och måste få vara det, men man ska ju inte heller störa andra. Man ska inte släpa med sig barn till alla ställen och tillställningar, men å andra sidan är barn också människor och borde kanske få uppleva vuxenvärlden ibland. Ifall de själva får ut något av det, åtminstone. Jag skulle väl antagligen inleda med att där i kyrkbänken viskande försöka lugna ner barnet, men funkkar det inte så går vi väl ut. Tror jag. Alternativ B känns kanske inte helr fungerande med en tre-åring åtminstone.
Jag försätter mig ganska sällan i sådana här situationer. Jag försätter ganska sällan Kia i sådana här situationer.

8. Spelsessionen drar ut över den överenskomna tiden.
Svarsalternativen: A tar apparaten ur händerna på barnet. B. låter barnet spela en stund till. varför förbjuda när barnet har roligt? bra att färdigheterna utvecklas! C. konstaterar milt men bestämt att "jag förstår att du vill spela, men din hjärna tål det inte ännu"

Kias iPad-användande handlar hemskt mycket om Mumin (och om ett paint-by-number-spel som har fått henne att koppla ihop siffror med färger till den grad att jag lite funderar hur det kommer att påverka hennes sinne för matematik..). Hon förstår ju inte ännu vad "en halvtimme" betyder, så att införa speltid skulle vara ganska meningslöst (och med Joppe i huset misstänker jag att det där med i sten spikade spel-tider knappast ens kommer att komma på fråga senare heller).
Och mest handlar det här ju om att det är ganska skönt för mig när hon kollar på Mumin, för då kan jag syssla med vad jag vill i 20 minuter, så det är ganska lockande för mig att låta henne titta på ett avsnitt till. Sorgligt ofta B alltså, men inte i uppfostringssyfte, utan av bekvämlighetsskäl..

9. Barnet, 4-åring, vill inte sova i egen säng utan tränger sig med i föräldrarnas säng.
Svarsalternativ: A. Låter barnet sova i sängen. Ni sover där alla tre. B. Låter barnet sova i sängen och en av försäldrarna flyttar till soffan. C. För tillbaka barnet till barnets egen säng.

Målsättningen är nog C, utom på morgonen då Kia får komma till vår säng och morna sig. Men det händer ju ibland att man inte orkar vara så principfast vid 4-tiden på natten, utan låtsas att det nästan är morgon. Och under den senast veckan har hon två gånger haft häftigt näsblod mitt i natten, och då finns dels motviljan mot att mitt i natten vilja byta lakan i hennes säng, och dels medlidandet med henne, för näsblod är inget hon är speciellt förtjust i att ha, om man säger så...
Men annars får hon nog i allmänhet trava tillbaka till egen säng. Ibland går det riktigt bra, ibland vill hon inte alls, och då brukar någon av oss sova i hennes rum.
Alla tre alternativ i princip alltså i bruk i vårt hus, förutom att B-alternativet är aningen modifierat.