Det har varit ett intensivt veckoslut.
Först vanhempien viini-ilta på Kias dagis på fredag. Riktigt kul! Ganska annorlunda stämning på dagis än man är van vid, kan man ju säga... Också bekvämt att vara på partaj så nära hemdörren man kan komma utan att vara den som behöver städa efteråt.
Resten av veckoslutet gick helt och hållet till FiSScs roverscout- och ledardagar och höstmöte. Jätte-intensivt, otroligt roligt och verkligt spännande. Massvis ivriga diskussioner, ställningstagande och åtminstone för min del en viss nervositet.
När jag kom hem var jag alldeles slut i huvudet och kände ett behov av att älta och fundera igenom alla beslut, alla diskussioner, allt som inte diskuterats.. Försökte ivrigt tömma huvudet genom att prova Kias maskeringsfärger ocg genom att sova igenom buu-klubbens muminavsnitt. Det gick inte jättebra, men det var skönt att vara hemma.
Vid läggdags ville Kia att jag skulle sjunga en sång som hon inte hört tidigare. Det börjar bli lite utmanande att hitta på sådana, men den här gången hade jag faktiskt förberett mig genom att leta tips i sånghäftet igår.
Så jag sjöng
Jag hade en gång en båt
med segel och ruff och köl.
Men det var för länge sen
så länge sen.
Var är den nu?
med segel och ruff och köl.
Men det var för länge sen
så länge sen.
Var är den nu?
- Jag tror att någon har tagit den och sagt att Nej det är MIN båt!
avbröt Kia.
avbröt Kia.


Kias världsbild är lite deprimerande. Saker försvinner för att någon annan tar dem.
SvaraRaderaDet är ganska mycket sånt i Kias världsbild just nu. Saker som försvinner för att någon tar dem, saker som går sönder för att någon söndrat dem, folk som blir påkörd av bussar för att bussen tycker att "Nej du får inte cykla här" (Jag försäkrar henne nog varje gång att det var ett misstag..)
RaderaMen också nog hemskt mycket folk som gör saker för att annat folk ska bli glada. Så balans finns nog.