Det här skrev jag i bussen mot stan.
"Idag har Kias dagis fotografering och i morse drabbades jag av stora klädangsten, för jag vet ju hur dagisfotona brukar se ut. Det är ljusröda volangklänningar och vita spetsblusar och näpna tröjor (på flickorna).
Och så får det såklart vara (!), men så ser inte Kia ut idag. Dels för att det inte finns sådana kläder i vårt hus, och dels för att jag vill ha ett foto av Kia som föreställer Kia, och Kia ser ju inte ut så någon annan dag heller. Så Kia gick på fotograferingen iklädd farkkun och en härligt färggrann randig blus. En borste dragen över håret några gånger för att dölja de största knutarna.
Nå, ännu igår upplevde jag inte det här som ett problem. Barnen ser ut så som de eller deras föräldrar vill att de ser ut och alla är nöjda.
Men idag när jag lämnade av Kia i havet av ljusröda klänningar så kom tvivlet, och jag fick kämpa emot lusten att förklara varför Kia ser ut som hon gör.
Jag minns hur illa till mods jag blev då jag insåg att dresscodes på inbjudningskort inte bara handlar om gästernas trivsel i sig själva, utan att det finns folk som på allvar kan ta illa upp över andra människors val av klädsel (också i de fall då klädseln inte är uppenbart frånstötande).
Tänk om det finns föräldrar eller personal på Kias dagis som tar illa upp över en flicka som inte är uppklädd till tänderna på "rätt" sätt. Tänk om det stör deras fotografi. Tänk om de blir provocerade och ledsna."
Sen tänkte jag "än sen då" och ryckte på axlarna. Angsten på avtagande.
Vad intressant (och tråkigt) att det fortfarande är en massa regler för vad barn får/ska ha på sig beroende på om de är flickor eller pojkar. På basen av den bubbla jag rör mig i på nätet trodde jag nästan att vi börjat komma från det. Var det extra tydligt för att det var dags att fotas och man ska vara "fin", eller ser det alltid ut så här?
SvaraRaderaDet här är ju lite av ett favoritämne för mig, så det är svårt att hålla sig till en kort kommentar.. Borde nästan bli ett eget inlägg.
RaderaDagens ljusröda klänningshav berodde nog på fotograferingen. Visst finns det en hel del ljusrött-klänning-gulligt vs mörkblått-traktor-häftigt till vardags också, men inte riktigt i samma skala. Och så länge nästan all leksaksmarknadsföring och barnklädsmarknadsföring skriker ut att flickor ska si och pojkar ska så, så är det ju naturligt att flickor VILL si och pojkar VILL så, för barn är bra på att snappa upp "hur det ska vara", och vill göra "som man ska". Så ljusröda klänning-gullet behöver ju inte alls vara ett tecken på att barnets föräldrar vill uppfostra sina barn enligt snäva könsroller, utan kan ju lika bra handla om att föräldrarnas syn inte är värd så mycket när barnet överöses med könsroller "utifrån". Jag VET ju att Kia så småningom kommer att börja kräva ljusröda klänningar, och då kommer hon onekligen att ha ljusröd klänning ibland. Kanske hon nästa år på dagisfotograferingen är ett ljusrött klänningstroll hon också. Och då måste hon ju få vara det.
Jag lever också lite i bubblan, men behöver inte mer än gå in i en vanlig klädaffär, eller bläddra i en leksakskatalog för att märka hur otroligt inrutat det är. I Iso Omena finns en helt underbar barnklädsbutik som säljer färggranna kläder för alla barn, men i klädbutiker som inte är uttalat genusmedvetna så får man nog verkligen leta för att hitta plagg som inte skriker ut vilken sort de är tänkta för.
Jag TROR att åsikterna hos "vanliga människor" om hur det "ska vara" håller på att luckras upp, men jag tror att bilden som målas upp av folk med ekonomiska intressen står stadigt, och den påverkar ju vad föräldrar gör och vad barn vill. Eller alltså: det är helt okej att vara normbrytare, men det är uttryckligen det man är och förblir, för själva normen har skarpare kanter än någonsin.
Sen är jag också jätteintresserad av att veta om det finns skillnader mellan finskspråkiga och svenskspråkiga dagisar. Jag skulle nästan tro det, men det kan ju vara en elak fördom.
Utan att ha någon fakta/erfarenhet alls i ämnet tänkte jag också på det där med finskspråkigt versus svenskspråkigt dagis, men jag var fegare än du och vågade inte nämna det :) Och jo, när majoriteten av klädbutikerna har pojk- och flickavdelning så är det säkert naturligt att barnen vill klä sig enligt det. Mycket intressant hur som helst, och förstås inget fel med ljusröda klänningar men that goes without saying.
RaderaThat goes without sayong, jo, men jag kommer nog att få jobba hårt med mig själv och mina attityder för att komma ihåg det.. :)
RaderaPå skolfotograferingar (i lågstadiet) är det ljusröda klänningshavet kanske inte fullt så stort, men också där tycker jag mig märka att en del barn är uppklädda (i finkläder) för fotograferingen. Jag har mer brukat försöka påverka klädvalet så att barnet haft a) en ren skjorta på sig b) en enfärgad skjorta och c) helst i den färg jag valt (vilket betytt olivgrönt för den ena i ett skede, och turkost senare, och för den andra någon lämplig nyans av blått)
SvaraRaderajag hade en orsak till att jag strävat efter enfärgat, men jag har glömt vilken det var, men jag har siktat på enfärgat som varken är vitt eller svart/mörkmörkblått
men mest har jag strävat efter vardagsklädsel (om inte annat så för att barnen ska var hela den där dagen i skolan, och gå ut på rast och sånt, och de gånger fotograferingen varit i slutet av oktober är klänning nu bara väldigt fel val för rast på skolgård.
i år har jag inte haft någon talan när det gällt klädvalet (och egentligen hade jag nu inte det tidigare heller)