Sand

Vi har varit i Hangö hela veckoslutet. Det betyder sand, sand, sand överallt. I kajaken, i sovsäcken, i barnvagnen, i kläderna och nu i stora högar på golvet.
Det har också betytt regn och sol och blåst.
Vi var alltså på Hanko Seakayak Gathering med ca 300 andra paddlare.

Själv paddlade jag bara en gång, men det var desto coolare, för det var nattpaddling och det var mörkt på riktigt. När jag anmälde mig till kursen hette den "solnedgångspaddling" och jag reflekterade aldrig över att det skulle bli mörkt. Under genomgången innan vi for ut hann jag bli riktigt nervös när instruktören talade om hur svårt det är att hålla balansen när man inte ser vågorna, hur svårt det är att navigera när man inte ser landmärkena och hur skrämmande hela situationen kan bli Men sen var det bara coolt. Spännande på ett bra sätt. En bidragande orsak kan såklart vara att det var månsken och att det fanns en enorm upplyst Hangö hamn och att det nu inte blev helt mörkt.

Vi sov ju såklart i tält, men så här med facit på hand så var det kanske inte så lyckat. Första natten sov Kia relativt okej, men jag själv insåg att det är nästan omöjligt att sova helt utan dyna. Andra natten byggde jag dyna av några tröjor och skulle ha sovit som en stock, men då vaknade Kia istället flera gånger och gallskrek i flera minuter. Det var ju synd om både henne och oss, men framförallt skickade jag en medlidsam och ursäktande tanke till våra tältgrannar som antagligen låg och svor över idioter som släpar med sig sina tvååringar på en paddlingsträff.

Förlåt!