Morgonvemod

Kia ligger ännu och sover i ljuset som silar in mellan trädkronor, smutsiga fönsterrutor och de tjusiga bruna svampgardinerna.

Jag borde väcka henne, för imorgon ska hon upp vid sju-tiden, och ju längre hon sover idag, desto svårare blir det imorgon, känns det som. Men jag fastnade i ett nu-är-sommaren-slut-och-den-långa-vintern-börjar-vemod.

Imorgon vaknar vi inte här inanför svampgardinerna, utan i Olars innanför fasadrenoveringsskynkena och bygg-bullret.

Och så fort hon vaknat ska hon iväg till dagis där hon inte varit på en och en halv månad. Undrar hur hon tar det.

Och på måndag börjar också jag jobba, och så är hela familjen tillbaka i vardagen igen. Lite funderar jag på om vi ändå kunde fortsätta bo här, och nog skulle det säkert gå. Det finns ju många som har minst lika långa dagisresor, och i vårt fall ligger dagis ändå på väg till jobbet. Men är man bortskämd med 200 meter så kanske 15 kilometer känns för mycket.