Grejer jag tänkt blogga om - ett urval

Argh! Bloggstop igen! (Bortsett från igår då alltså.) Jag tycker ju inte att jag alltid måste blogga, men jag har velat blogga, och jag har haft saker att skriva om (problemet är att de känts helt meningslösa när jag haft tid att skriva om dem). Jag har tänkt skylla på tröttheten som drabbade mig efter att jag stigit upp kl.6 flera dagar i följd, jobbat hela dagen och sedan umgåtts med Kia på kvällen, men jag insåg att det ju är så min vardag ser ut och att det bara är att skärpa sig lite och gå och lägga sig tidigare om kvällarna.

Jag har tänkt blogga om att första hela dagisveckan inte var helt smärtfri. På dagis trivdes Kia bra, men detdär med att gå dit och bli lämnad där var definitivt inget kul. Hon storgrät från den stund hon vaknade till ca en halv minut efter att man stängt dagisdörren efter sig. Det är såklart tröstande att veta att hon är glad hela resten av dagen, men det känns så fel att tvinga dit henne när hon så tydligt visar att hon just då inte vill.

Jag har tänkt blogga om den där olustkänslan som fyller en när telefonen ringer och man ser att det är från dagis. Jag har inte speciellt dramatisk fantasi. Jag får inte för mig att Kia dött eller körts i ilfart till sjukhus, så det är inte med kallsvetten rinnande och paniken stockande sig i halsen som jag svarar. Men det är ju ändå aldrig något alltigenom roligt de har att berätta. Min första tanke är alltid "Nej! Nu har hon fått spysjuka!" 

Jag har tänkt blogga om hur jag försökt shoppa kläder åt Kia, men gett upp direkt då jag fått syn på utbudet. Jag har bloggat om det många gånger så jag behöver kanske inte göra det alltför ingående igen, men jag blir SÅ LEDSEN av avsaknaden på mellanting. Pojkig blir inte automatiskt neutralt bara för att man sätter plagget på en flicka. 

Jag har tänkt blogga om hur otroligt skönt för huvudet det var att gå ut och äta sallad och dricka öl på Tin Tin Tango en onsdagkväll efter jobbet med scoutkompis-Anna. Trots att våra samtalsämnen mest berörde homofobi, genusfrågor, våldtäkt, miljöförstöring och jordens undergång i största allmänhet så kände jag mig så otroligt uppfriskad i hjärnan efteråt. Jag undrar om jag en enda gång på två år haft ett (icke jobbrelaterat) samtal som så lite har handlat om Kia.

Och idag har vi hämtat italienska faster Ulla-Britt från flygfältet och kört henne till någon annans faster Anna i Kyrkslätt och på köpet träffat härliga glada släktingar. Jag insåg att jag riktigt mycket vill fara ut och resa, men att jag inte vet vart, och att vi oftare borde komma ut och träffa folk.