EC

Jag funderade länge på om jag faktist vill skriva det här inlägget, eftersom det indirekt handlar bara om kacka och det känns liksom bokstavligen inte rumsrent. Men jag insåg att jag gärna vill ha inlägget för framtida bruk, så om vi kommer överens om att jag skriver det i alla fall, och så får ni helt enkelt låta bli att läsa om ni tycker det är äckligt eller bara i största allmänhet ointressant. Jag lovar att nästa inlägg ska handla om något annat.

EC = elimination communication = blöjfri baby = vessahätäviestintä (som vanligt tar finskan poängen för bäst beskrivande term).

EC handlar så att säga om omvänd potträning. Det är inte barnet som ska lära sig att förstå vad en potta är och hur den ska användas, utan det är föräldrarna som ska lära sig att förstå när barnet har behov och då erbjuda honom/henne en potta, eller liknande, att göra behoven i istället för blöjan. De mest inbitna EC-föräldrarna börjar med detta från barnets första levnadsdag och deras barn har i stort sett aldrig blöja, medan många barn nog har blöja helt som vanligt, men föräldrarna strävar efter att så många som möjligt av blöjorna ska vara onödiga. Som bieffekt lär sig ofta barnet vad det handlar om och förtydligar sina signaler.

Fördelen för barnet är ju att han/hon slipper ha våt blöja (och då i vissa fall slipper ha blöja helt och hållet). Fördelen för föräldrarna är att de slipper tvätta tygblöjor och/eller kan spara in en del på engångsblöjorna. Fördelen för både barn och föräldrar är att blöjavvänjningen (den "riktiga" potträningen) ofta sker mycket tidigare och går mer eller mindre av sig själv. (Nackdelen med metoden är att det kräver en hel del jobb och koncentration, kan orsaka stress och dåligt samvete hos såväl föräldrar som barn, och kan bli lite besvärligt när barnet ska ryckas iväg mitt i någon spännande lek, istället för att han/hon skulle få göra sina behov i blöjan i lugn och ro och leka färdigt.)

Jag läste om EC under graviditeten och tyckte det lät lite småroligt och bestämde mig för att testa på det, men inte ta någon som helst stress ifall det inte fungerar.

Jag har ju klagat en hel del på att jag inte kan tyda Kias signaler, och det gäller såklart också det här, så de första månaderna lät jag EC:andet vara helt och hållet. Jag började lite försiktigt för ca två månader sedan när Kia hade haft samma blöja på sig i några timmar och den ändå var helt torr och jag gissade att det betydde att hon skulle behöva kissa ganska snart. Det visade sig att jag hade rätt. Efter det EC:ade jag sporadiskt vid blöjbyten. Ibland fungerar det, ibland inte.

Det ledde ändå ganska snabbt till att hon helt tydligt började förstå vad det är frågan om. Hon verkar inte tycka det har så stor betydelse om hon kissar i wc:n eller i blöjan (eller på skötbordet), men det tycker jag inte heller, så det är hur ok som helst. Och nu har jag så småningom börjat lyckas tyda hennes kacka-signaler, och Kia och jag har med gemensamma krafter den senaste veckan lyckats undvika fyra kacka-blöjor.

Jag får en sådan där underlig euforisk känsla när det lyckas. Självfortroendehöjande upplevelse. Ett tecken på att jag varit borta från arbetslivet och den vanliga vardagen för länge?

Nu väntar jag med spänning på att se hur det fortsätter. Blir vi bättre på det? Kan vi snart glömma allt vad kacka-blöjor heter? Eller kommer vi att ramla tillbaka till läget då jag inte har någon aning om när hon behöver göra vad?
Jag återkommer med rapport, men lovar att inte göra det för ofta.