Detta har hänt - del 3

Den första tiden med Kia var såklart omtumlande, men det som kanske var konstigast var att en massa saker inte alls kändes så konstiga som jag hade trott. Jag har ingen särdeles stark ödestro, men med Kia kändes det faktist redan från början som att det var m-e-n-i-n-g-e-n. Det kändes alldeles självklart att hon fanns och att hon var vårt barn. Jag behövde inte gå omkring och fundera på om jag kände mig som en mamma eller inte, för Kia gjorde saken alldeles klar för mig. Jag var inte heller så trött som jag hade trott att jag skulle vara, fast jag väl inte sov mer än 8-9 timmar under den första veckan. Hormoner antar jag.

Ungefär det första vi sade när vi kom till Jorv var att vi gärna ville ha ett familjerum, men de hade visst rusning just då, för första natten var Joppe tvungen att åka hem. Jag kände mig ganska ensam och osäker och låg och räknade timmarna tills det skulle bli morgon och han skulle komma tillbaka. På morgonnatten stack en sköterska sig in och sade att Kia är för gul och att det ska tas blodprov på henne. Sen gick hon, och där blev jag och funderade vad tusan det betydde. Var det allvarligt? Skulle hon dö?? Nå, det var ju inte så allvarligt men innebar att hennes hälar användes som nåldyna under hela Jorv-vistelsen. Hon brydde sig inte så mycket, för hon fick en sockerlösning vid varje stick och den gillade hon. (Gulheten beror på att levern inte ännu fungerar som den ska och något ämne som jag aldrig minns namnet på blir kvar i blodet istället för att tas upp av levern. Det kan vara illa om det får pågå för länge, men försvinner ofta av sig själv och är ganska lätt att behandla om det inte gör det.)

Kia gick ner lite för mycket i vikt, så vi matade henne med ersättning ur liten medicinmugg med två timmars mellanrum.

När kvinnan som jag delade rum med åkte hem med sin son byggdes vårt rum om till ett familjerum och sen fick Joppe stanna och det blev mycket roligare att bo på sjukhus. Det var ganska skönt att vara på ett ställe där det var fullkomligt okej att se ut och känna sig som en zombie. Kia var 3 dagar gammal när vi fick åka därifrån, och det kändes också ganska skönt att komma hem.

Sen rullade dagarna och veckorna på. Joppe var hemma de första fyra veckorna och det var otroligt skönt. Vi åkte ut till Moisö en hel del, träffade kompisar och chillade hemma. Under sina fyra första månader har Kia bland annat hunnit med två bröllop (+ en "bara-vigsel"), en polttare, Hanko Sea Kayak Gathering, en tur till Vasa, babyrytmik, babysim samt besök på både Scoutstationen och Winellska skolan.

Kia har också hunnit sova sig igenom några scoutmöten och har fått en superfin kossa!