Den största utvecklingen, och den roligaste, har nog skett i medvetenheten om vad som händer, det tydliga intresset, babblet, det enorma leendet, och skrattet (!!) som lossnat en eller två gånger. Nacken har blivit stadigare, så han är lättare att hantera, och kan bättre själv bestämma vart han vill titta. Han har många gånger vänt sig från mage till rygg, men det är nog ännu lite i misstag. Dvs han vet att det går, han har ett vagt hum om hur, och ibland råkar han lyckas.
Hans favoritsysselsättning är fortfarande att titta på saker. Han för händerna mot saker ibland, men för det mesta i hårt knutna nävar, så det är liksom lite svårt att gripa tag i något, men riktigt den senaste veckan har det börjat verka som om idén fötts i hans huvud. Jag tror han snart kommer att knäcka koden, och jag ser fram emot det!
Precis som med Kia har jag inte någon känsla för vad hans missnöjesskrik betyder, men till skillnad från Kia-tiden så ger det mig inte skamkänslor den här gången. Jag inleder vanligtvis med att amma honom. Äter han mycket så var han säkert hungrig, äter han lite eller är hemskt rastlös så är han antingen trött eller behöver ny blöja. I allmänhet båda.
Viggos dygn har blivit aningen mer regelbundet. Eller så är det bara så att det finns grejer som hände igår som också händer idag, och så utgår jag ifrån att det kommer att hända också imorgon fast det kanske inte alls är ett mönster, bara en slump.
Väckningen, som fortfarande inte är på hans initiativ, sker ju då vid 7:30. Han vaknar i allmänhet ganska snabbt då storasyster pratar glatt i närheten. Lillebror har klart förbättrat också Kias motivation att vakna på morgnarna. Sen är han vaken i ungefär 1,5 timmars snuttar varvade med tupplurar som är allt från 10 minuter till två timmar långa. Han sover väl sådär ungefär fem gånger per dag, och har en 15-17 tupplur som är relativt regelbunden.
Till natten somnar han vid midnatt. I allmänhet vaknar han en gång under natten, vid 3-4-tiden, för att äta. Någon enstaka gång vaknar han två gånger. Helt ovanligt är det inte heller att han inte vaknar en enda gång.
Vad jag vill lägga in i min minnesburk är glädjen, nyfikenheten och kramigheten. Ja, han vet väl inte vad kramar är ännu, liksom, men han är så lätt att krama och så liksom gosig att jag måste släppa in det ordet i mitt vokabulär.
Vad jag längtar bort ifrån är de uppätna kvällarna. Jag borde ju inte klaga, eftersom jag får sova så mycket senare på natten, men det där med att vara mer eller mindre fast från kl.20 till 24 varenda kväll är lite tungt. Speciellt som det är en tid då han inte nöjer sig med vad som helst för att sluta gnälla. Det är ju just den tiden som man skulle vilja varva ner och reda ut sina tankar lite. Blogga, duscha, betala räkningar, läsa nyheter, krama Joppe. Vi är ju två, och Viggo äter ju inte precis hela tiden, så visst lossnar tiden för mest akuta must-do's, men samma sak är det ju inte. Om Viggo följer Kias mönster (vilket han ganska långt verkar göra) så tar det minst tre månader till innan han börjar somna tidigare på kvällarna, och just nu känns det som ganska länge. Jag får trösta mig med att det om tre år förmodligen är glömt och förlåtet.
Hur stor Viggo är nu är jag jättenyfiken på. Men jag har noll koll, eftersom han är mer än dubbelt så gammal som han var då vi senast var på rådgivningen. Och rätt mycket större. Men vi ska dit på torsdag, så jag uppdaterar sen:
Längd: 65 cm
Vikt: 7,2 kg
Viggo och Kia; Viggo gillar Kia. Kia gillar Viggo. Vi måste säga till åt henne ibland, att hon kanske inte ska krama och pussa honom, eller med hög volym sjunga sånger i örat på honom, medan han äter eller just ska somna. Men Viggo själv har ju inget emot det.. Det är mera vi som tycker att han gärna kunde koncentrera sig på att äta eller sova.
Båda två är också hur nöjda som helst om de får hänga på tumis en stund medan man själv gör något annat. Förr eller senare blir Viggo såklart antingen trött eller hungrig och börjar gnälla, och ibland händer det att Kia får tråkigt och lämnar honom i rummet för att komma springande och prata med mig istället, men ibland har jag till exempel hunnit laga mat innan någon av dem tröttnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar