Ett påsklov som kom och gick

Vi hade ett elva dagar långt påsklov med rätt mycket ståhej.

Bland annat kryssade vi till Stockholm.

Precis som förra gången vi besökte Stockholm så var ett besök på Junibacken enda programpunkten vi hann med, fast den härgången äventyrade vi oss och åkte tunnelbana och spårvagn dit, och buss därifrån. (Bussen blev ett riktigt äventyr eftersom vi hamnade i olika ändor av en alldeles proppfull buss och klev av på olika hållplatser, och sen fick ägna en god stund och några tårar på att hitta tillbaka till varandra igen)

Junibacken var nog värd också detta besök, men kanske vi nu har sett det så grundligt att vi nästa gång kan satsa på någon annan Stockholmsk sevärdhet. Den här gången fungerade sagotåget, så jag och Kia tog ett varv i det. Kia tyckte jättemycket om det, och har berättat en massa om det efteråt åt en massa människor, men själv insåg jag att av de 6 sagor sagotåget åkte förbi kände Kia till bara två. Så jag upplevde en sådan där medbesvikelse som antagligen var fullständogt onödig eftersom Kia inte var besviken alls.

Kias favorit under buffetmiddagarnavar glassbuffeten och kakaon. Min första middag var ett sådant där slumpmässigt ihopplock av en massa olika grejer varav många visade sig vara besvikelser, men andra middagen blev då ett ihopplock av grejer jag på riktigt gillade, och till min stora förbluffelse hann jag inte ens bli sådär proppmätt (så sen kompenserade jag med att sluka brownies i alltför stor mängd.

Höjdpunkten för Kias del var väl nog bollhavet. Viggo tyckte också det var ett chill ställe...

Veckan före påsk var kanske inte den mest optimala tiden att resa ur folkmängd-synvinkel. Jag är ganska övertygad om att det var ännu mycket mer folk på kryssning än vad det var under sportlovet ifjol.

Under själva påskdelen av påsklovet häxade vi lite på Moisö. Att ta sig dit med allt pick och pack medan Joppe paddlade med bilen (..alltså, bilen stod såklart på stranden..) var en liten utmaning.

Viggo ligger inte underst i bråten.. han åkte i bärsele på min mage, och hans enorma skötväska balanserades på min axel.
Men som tur behövde jag inte skurra det där schabraket mer än hundra meter, för mina föräldrar kom och plockade upp det mesta, och vi åkte sedan buss med mycket  mindre packning.

Kia blev en påskhäxa,

och Viggo en sovande kanin. (det där vita är öron...)

Vi häxade vid två hus. Sen tyckte Kia att det räckte, för hon var så förthust i påskriskvistarna att hon ville behålla resten själv... 

Annars har vi hunnit med en del familjemiddagar på olika håll. (Bland annat en hos oss.) och annat skoj.

Att ha hela familjen hemma och lediga i elva dagar är roligt, men också sjukt tungt. Dubbelt så många som behöver saker. Dubbelt så många som råddar. Dubbelt så  många som gnäller. Dubbelt så många som blir irriterade när andra gnäller. Dubbelt så många som ska ha mat. Dubbelt så många som sveper huvudvärkstabletter. En av de sista kvällarna var jag så arg när jag gick och lade mig att jag låg och skakade av ilska under täcket. Relationsexperter säger att man aldrig ska gå och lägga sig arg, men vad gör man när det inte är en person man är arg på?