Kommentaren har skavt hela dagen. Eller kanske inte kommentaren i sig, men lyckan som lyste igenom där bakom. Barn tycker väl i och för sig om att klä ut sig och inte se ut som sig själva ibland, men det här uttalandet gick ju nog att tolka som att hon inte nödvändigtvis tycker att det är så roligt att se ut som Kia; eller då alltså att det som i hennes ögon är att se ut som Kia inte är så som hon skulle vilja se ut.
Risken med att tycka att klädernas utseende borde vara totalt oviktiga, är att slutresultatet blir att man fäster större vikt vid klädernas utseende än man skulle ha gjort om man skulle ha ett "normalt" förhållande till dem. Jag har tänkt mycket på kläder idag, och har tänkt att Kias klädskåp ser ut ungefär som mitt skulle göra om jag skulle vara 110 cm lång. Nå, lite mer söta katter finns där kanske i hennes..
Så, hur månne Kia ser ut?
Varför sökte ni fram andra kläder?
SvaraRaderaOm ni sökte fram andra kläder för att nu se ut som något speciellt (t ex uppklädd flicka som går på fest) så var det ju lyckat att inte se ut som Kia just då, ifall Kia är en vardagsperson, men inte nödvändigtvis ett tecken på att det normalt skulle vara tråkigt att se ut som Kia
Det kan ju hända att Kia är en person som nu inte bryr sig så farligt mycket om hur hon är klädd, utom vid speciella tillfällen.
Kia har en kusin som inte skulle kunna bry sig mindre, och en kusin som alltid haft mycket bestämda åsikter.
Den förstnämnda har för det mesta utan protester satt på sig det mamma plockat fram, medan den senare nog inte brukat lida i tysthet utan ganska högt och tydligt klargjort för sin mamma vad som är rätt sätt att se ut på för att vara hon.
Men ingendera skulle tyst acceptera att klä sig "fel".
..eller så har kusinerna lagt beslag på all envishet och lämnat Kia utan...
Det var en helt vanlig dagisdag, och vi grävde kläder eftersom hon ville vara fin = ha klänning, men inte den typ enda klänning hon just nu har, för hon vill ha en var kjol liksom virvlar när man snurrar runt med den. Så därför grävde jag fram farkkukjolen ur ett bortglömt hörn.
RaderaJag gissar att hon just nu är i mellanskedet, mellan att lugnt ha accepterat vad som än plockas fram, till att ha ganska specifika åsikter om vad hon har på sig. Än så länge har jag shoppat hennes kläder utan att fråga henne vad hon vill ha, och det är väl det som utgör största begränsningen i hennes klädskåp just nu.