Igår skulle Kia och jag besöka omppu för att köpa en väggkalender. (Kia gillar som sagt siffror väldigt mycket nu, och är också fascinerad av veckodagar (framförallt lördagar, av icke svårförståeliga skäl), och så tänkte jag att det annars också kunde vara kul med ett hjälpmedel om man vill gå igenom vad som kommer att hända under de kommande dagarna, veckorna eller månaderna.)
Hur som helst så beslöt jag efter många om och men att vi skulle åka med bil. Det var ett ganska onödigt misstag. Det är ca 600 meter från oss till Omppu. Det tar ca 6 minuter för mig att gå. (Med Kia kan det bli ca 25 minuter om man inte stressar.) Vår busshållplats (som ligger ca 100 meter från vår ytterdörr, och ca 5 meter längre bort än bilen)passeras av åtminstone tre bussar som 600 meter senare passerar Omppus huvudingång. Att åka buss till omppu tar exakt lika länge som att äta en liten pepparkaka med glasyr på.
Att åka bil till Omppu har de två senaste gångerna jag har försökt tagit 15 minuter. (Föregående gång var en lördag strax före jul, så det var ju nästan väntat, men nu var det ändå fredag vid 13-tiden.)
Så när vi då köat oss fram i 600 meter och äntligen dykt ned i parkeringsgrottan så visade det sig... Att vi fick fortsätta köa. Två varv körde jag runt i det där parkeringsvirrvarret, och inte en enda ledig plats hittade jag. Klart att den som har tålamod belönas till slut, men jag hade inte det, och alla körbanor började ju också bli packade med bilar som körde omkring och sökte parkeringsplats, så till slut kurvade vi ut igen och åkte till mina föräldrar istället. Dit behövde vi inte köa.
Några timmar senare gjorde vi ett nytt försök utan bil, och det lyckades bättre. Vi lyckades sätta våra fötter innanför Omppus dörrar och kunde konstatera att hela Esbo och antagligen en del av grannkommunerna också, faktist var där.. Vi fick vår väggkalender, men vår plan på att äta middag i Omppu fick vi kassera efter att ha sett köerna till chicos.
Idag tog vi sen en tur till IKEA. Hela Esbo och en del av grannkommunerna var såklart där också. Det gjorde inte så mycket, för stället sväljer ju en hel del folk, men när vi sen skulle äta lunch-köttbullar höll vi nog på att ge upp. Lyckligtvis gjorde vi inte det, för efter köttbullarna var vi alla på bättre humör.
Jag gillar ikea. Och avskyr ikea. Ikea väcker en önskan i mig att bli en person som jag inte är. En person som lyckas hålla såpass bra ordning att det skulle finnas någon poäng med något som kallas inredning. En person som skulle få tummen ur och skulle lyckas skrapa och måla om taket och väggarna i vårt rum på moisö så att det skulle finnas någon poäng med något som kallas inredning DÄR. En persom som skulle bo i en lägenhet med takfönster. En person som skulle ha flera barn. En person som skulle VARA ett barn. En person som skulle vara kring 20 och på väg att flytta hemifrån. En person som klarar av att hålla liv i grönväxter. En person som klarar av att kalla ett hem för ett hem fast där inte finns grönväxter. En person som tycker om att, och klarar av att, renovera. En person som inte har någo böcker. En person som bara har snygga böcker. En person som har oändligt mycket böcker.
Lyckligtvis finns på ikea också med jämna mellanrum saker som jag aldrig skulle drömma om att vilja äga. Det tröstar en smula.
Vi kom hem från Ikea med fyra pallar (som vi åkte dit för att köpa), en stol (som vi behövde), lördagagodis och chokladbollar, plus några id'eer och broschyrer med tanke på den köksremppa som vi haft på todolistan sedan vi köpte lägenheten för två-och-ett-halvt år sedan.
Bland alla biprodukter fanns en stor pafflåda som genast blev en båt.
(När jag skriver igår menar jag i förrgår, när jag skriver idag så menar jag igår)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar