Omväxlande vinterväder, skidor och simhallsbesök

Den som inte varit i Finland den senaste månaden kanske inte vet, och den som läser det här i en avlägsen framtid kanske inte minns, men för alla övriga inblandade torde det vara helt uppenbart att den här vintern har varit alldeles galen. Minus jättemycket en dag, plus två nästa. Slaskväder, barmark och värsta vårfiilisen idag och knädjup pudersnö att pulsa fram igenom imorgon på morgonen. Att på morgonen när man ska gå ut klä sig i samma ytterkläder som man hade på sig igår kan vara ett stort misstag eftersom temperaturen kan ha stigit, eller sjunkit, med 20 grader. En dag är det för kallt för att bygga snögubbar men nästa går det bra att göra sandkakor. Alla olika tänkbara varianter av regnkläder och varmaste vintermunderingen måste finnas på dagis...

Det är egentligen lite uppiggande. Man hinner liksom aldrig tröttna. Och är det dåligt väder en timme så gör det inte så mycket, för med största sannolikhet är det bättre väder snart igen.

Vi har utnyttjat vädret så gott det går, och jag använder Kia som täckmantel för rätt mycket. Jag kan till exempel avslöja att jag tycker att det är galet skoj att åka liukuri, gräva i vatten-snöslask-is-pölar, baka snö-sand-tigerkakor och göra snöänglar. Kia fick skidor för en vecka sedan. Vi köpte dem i Prisma och hon skidade de första hundra metrarna av vägen hem. I början helt stödd av sin pappa, men rätt snart ändå på egen hand. Nästa dag var de ute och skidade omkring i parken i en timme. (Nå, enligt ryktena stannade de nog emellanåt och byggde snögubbar och sånt, men jag var ÄNDÅ imponerad.) sen smalt ju snön bort, så det blev en paus till nästa gång.

Idag har vi då dels plaskat i slaskpölar och dels plaskat i simhallen. Skulle vi ha skjutit upp simhallsbesöket med en timme skulle vi ha blivit besvikna, för det var så smockfullt med folk att när vi gick hade de satt upp en skylt om att damernas omklädningsrum var fulla. Så det var tur att vi kom då vi gjorde det.

Vi redde också ut ett litet missförstånd. Kia vet att vi har bott på ett annat ställe när hon var mindre, och det här har hon grubblat på en del, både fascinerat och kanske lite bekymrat. I simhallen berättade jag någon om babysimmandet och saker Kia gillat att göra i bassängen då. "Hur vet du det?" Frågade hon upprört. "För att jag var med! Såklart." svarade jag. "Men! Då bodde jag ju på ett annat ställe!" förklarade Kia. När jag då berättade att vi alla bodde på det där andra stället så verkade hon plötsligt mycket bättre förstå hur det hängde ihop.

Det här skulle bli ett "hänt i veckan"-inlägg, men jag kommer faktist inte ihåg vad som nu annat skulle ha hänt. Vi har lekt jättemycket med mumintrollen, och jag har kunnat konstatera att till skillnad från ute-aktiviteter så upplever jag en del av de inne-lekar som Kia gillar just nu som så fruktansvärt tråkiga att jag blir rastlös bara av att tänka på det.