Jämförelser

Under min graviditet började jag prenumerera på babycenter:s nyhetsbrev. Varje vecka fick jag ett mejl med info om vad som hände i min egen kropp, hur fostrets utvecklades, tips på saker jag kunde göra för att underlätta senare skeden etc. Efter att Kia föddes fortsatte jag att prenumerera på motsvarande veckobrev gällande barnets utveckling. Breven har nu kanske inte alltid innehållit enormt relevant information, men om inte annat så har det varit kul att varje vecka få en påminnelse helt utifrån om att nya saker händer hela tiden och att utvecklingen sker med stormsteg. (Nej, man märker det inte alltid själv.)

I senaste veckobrev fanns bland annat tips för hur man ska bemöta andra föräldrars ständiga jämförande. (När barnen fått sina första tänder, hur mycket de vägt när de var ett, hur många steg de tar utan stöd, hur många ord de lyckades troma in i samma mening vid två års ålder...)


Jag måste säga att jag inte riktigt vet om jag förstår problematiken. 

Det är väl rätt så naturligt att jämföra sina barn med andras. Inte för att ta reda på om ens eget barn är "bättre" eller "sämre" än de andra barnen, utan helt enkelt av nyfikenhet. Jag väntar till exempel jätteivrigt på att Kia ska börja stå utan stöd, ta sitt första steg och framförallt säga sitt första ord, och därför är jag väldigt nyfiken på när och hur andra barn har lärt sig dessa grejer. Det här är saker jag jättegärna vill diskutera med andra föräldrar.

Det är väl också rätt så naturligt att vara stolt över sitt eget barn. Det att man är stolt över sitt barn betyder ju inte att man på något sätt anser att någon annan har mindre anledning att vara stolt över sitt. Jag kommer att vara gruvligt stolt när Kia säger sitt första ord. Inte för att hon skulle vara tidig (det är hon några månader för sen för redan), utan helt enkelt för att mitt barn i sin egen takt och på sitt eget sätt då har nått ett viktigt mål i sin utveckling.

Visst finns det kanske tävlingsinriktade föräldrar som tänker annorlunda; som på riktigt tycker att den som lärde sig gå, prata eller hoppa jämfota först har vunnit. Men antingen är man en av dessa föräldrar, och då kan man ju knappast klaga så hemskt mycket på att andra föräldrar jämför, eller så är man det inte , och då kanske man inte behöver bry sig?

Jag kan återkomma om några år när Kia har lärt sig, eller inte har lärt sig, en massa saker och jag haft mer tid att vara, eller inte vara, stressad över takten hon utvecklats. Då kanske min syn på jämförandet förändrats.

Nu lovar jag på hedersord att inte återkomma innan jag har några bilder att förgylla mina inlägg med. Det kan dock ta ett tag eftersom jag oberoende tar bloggpaus till ca början av nästa vecka.