När man måste tänka efter

Vet ni vad; om en vecka inleder jag min fyra veckor långa jobbsemester (= jag ska jobba). Jag ser jättemycket fram emot det. Det kommer att vara SÅ bra för alla inblandade (utom eventuellt just jobb-folket, eftersom de måste dras med Virrpanna-Såskopp-Gunzi).

Första veckan jobbar Joppe ännu, så då ska Kia spendera dagarna med min mamma. Det betyder att jag borde lyckas knåpa ihop någon form av dagsschema. Man skulle ju tycka att det är enkelt, men nej. När jag måste tänka efter märker jag att den där osäkerheten från de första månaderna fortfarande finns kvar. Jag har bara kört på utan att tänka på den, men nu när jag är tvungen att tänka efter så dyker det upp en massa "såhär har vi ju gjort, men egentligen skulle det kanske fungera mycket bättre på något annat sätt".

Enklast skulle det ju vara att börja med ramarna; när hon sover och när hon är vaken. De senaste veckorna har hon sovit nästan exakt 10:30-11:30 och 15-17, men till exempel idag var hon inte det minsta trött vid 10:30, så jag bestämde mig för att vänta och se. Vi hann leka en hel del, äta lunch och gå till butiken innan hon till slut somnade 12:30. Hur resten av dagen blir vet ingen, men det betyder också att mitt fina schema kanske inte alls stämmer..

Måltiderna borde vara ganska enkla att beskriva. Hon brukar få mat vid ganska regelbundna tidpunkter, och det är i princip samma upplägg varje gång. Men är det faktist någon ide' att varje morgon laga gröt åt henne när hon ändå inte vill ha den? Å andra sidan brukar man kunna smuggla med lite gröt i hennes youghurt. Och den där grynosten som hon brukar få till lunch borde man kanske skippa eftersom det så ofta händer att hon sen bara äter osten och lämnar allt annat. Men å andra sidan är det kanske bättre att hon äter bara grynost än att hon inte äter något alls? Och mjölk brukar hon få ur tuttflaska, men nu kanske det skulle vara på tiden att hon börjar dricka ur mugg? Och så vidare, och så vidare...

Det är så svåååårt.