Jag tänkte det skulle vara otroligt skönt att sova hemma i egen säng efter två nätters aningen oroligt tältande. Det var det också, till cirka 3:40 då jag vaknade av att jag mådde illa. Sen spenderade jag resten av natten ömsom på soffan, ömsom på badrumsgolvet.
Under morgonen funderade jag på hur jag skulle klara av att ligga hemma som en trasa i sängen hela dagen utan att Kia skulle märka det och bli ledsen över att jag inte kom och leka med henne.
Det problemet ersattes med ett större problem en timme senare när Joppe också började spy.
Vi ringde Kias underbara mormor som kom ilande och räddade Kia från sjuknästet. Efter det har vi legat utslagna på sängen hela dagen med avbrott bara för att gå upp och dricka och för att en stund senare gå och spy upp det. Kia lär ska må bra ännu, och jag hoppas verkligen att det håller i sig!
Den stora frågan nu är om hon kommer att klara av att sova hos mormor eller om vi klarar av att ha henne här.
Vid sådana här tillfällen känner jag oändlig sympati och beundran för ensamstående föräldrar som klarar sådant här utan partners eller mormödrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar