För några veckor sedan hälsade jag på på jobbet. Jag satt med en stund på mina närmaste kollegers möte. Vad jag gjorde? Mitt i en saklig arbetsrelaterad diskussion gratulerar jag Eva på hennes födelsedag som var en vecka tidigare Mitt i en punkt på föredragningslistan avbryter jag och frågar vad de diskuterat under en helt annan punkt. Mellan varven sitter jag och snarvlar om irrelevanta grejer. De är nog gruvligt tacksamma att jag bara var med en stund.
Igår stack jag mig in på kårens ledarmöte. Jag kom 45 minuter försenad, gick uppskattningsvis 45 minuter innan mötet tog slut, och under de 45 minuter jag ändå var där åt jag upp deras kex och bidrog inte med något annat än att slänga in försök till lustiga kommentarer.
För några veckor sedan ringde min chef och frågade efter några papper som jag kunde tänkas ha i något hörn. Jag lovade kolla upp saken senare samma dag. Detta kom jag ihåg en vecka senare. Jag sökte och hittade pappren och meddelade henne att jag sätter dem på posten åt henne följande dag. Det mejlet - där jag lovar henne detta - hittade jag just, ytterligare en vecka senare. Tror ni jag har kommit ihåg att posta pappren?
Ååååhh! Jag är så okoncentrerad!!! Jag kommer att älska att få en todo-lista igen, när jag återvänder till verkligheten, men jag kommer att tycka så synd om mig själv när jag märker att det förväntas att jag GÖR något också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar