Morsdagsveckoslut

Jag vill börja med att sådär offentligt erkänna att jag glömt att önska min mamma en glad morsdag idag. Det är oförlåtligt! Visserligen gjorde jag det igår, med kram och allt, men det är ändå inte samma sak. Glad morsdag mamma!

Vi har haft ett underbart veckoslut! Efter en stressfri förmiddag hemma igår lastade vi in oss själva och utrustning för minst en veckas borta-vistelse och åkte iväg till Ingå. Där spenderade vi sen helgen* med Toffi, Maria, Eddie och Rasse. Huvudmålet med vistelsen var att bygga lite på ett litet hus, men på sidan om lektes det på stranden, grillades korv, badades bastu, åts god mat, grävdes i sanden (Kia får lov att öva lite på tekniken, för hon lyckades bara få in några enstaka sandkorn i munnen), lektes med bilar och hades trevligt.

Jag var lite spänd på att se hur Kia skulle klara natten. Det är ganska länge sedan hon sov någon annanstans än i sin egen säng. Men hon somnade snabbare än vanligt (hon gnällde lite när hon insåg att sängen hade nät istället för spjälor och att hon inte kunde ställa sig upp i den, men sen tyckte hon det var så tråkigt att hon somnade) och sov till 7:40.

Vi kom hem idag vid 17-tiden och har haft en skön, avslappnad kväll sedan dess.

Det är spännande att följa med hur Kia förhåller sig till andra barn. Hon var mycket fascinerad av Eddie och följde mycket uppmärksamt med allt han gjorde, och någon enstaka gång när han kom lämpligt nära försökte hon dra honom i håret. Men att man kunde ha någon nytta av andra barn (leka med dem, byta leksaker med dem, prata med dem...) har hon nog inte alls förstått ännu.

Det har följaktligen varit en rätt så bra första morsdag. Joppe köpte rosor åt mig, och vilt främmande människor som jag mött på gatan har gratulerat mig. Däremot kan jag inte påstå att det känns så himla häftigt att plötsligtcfå fira morsdag. Jag kände efter en lång stund idag och funderade på hur det känns och hur man kunde tycka att det borde kännas. Mest känns hela konceptet lite konstigt. Men på facebook läste jag att morsdag för många är förenligt med besvikelse, bitterhet och ångest, så nu är jag mest glad över min minst sagt avslappnade inställning till spektaklet.

På tal om absolut ingenting promenerade Kia iväg några meter idag. Med stöd, såklart, men hon har inte gjort det tidigare.



*veckoslutet! för tusan, veckoslutet! Så här går det när man gått och gift sig med en österbottning.