Söndag morgon

Söndag är den enda dagen i veckan då ingen av oss ska iväg någonstans. Alla är hemma, ingen stressar, tre av fyra får sova i stort sett så länge de vill (den fjärde måste stiga upp med Viggo som är den som vill sova kortast). Man kan i lugn och ro äta en super frukost. Innan man äter den har man dessutom tid att i lugn och ro laga den. Doften av nygräddat bröd blandar sig med aromen av kaffet i Joppes mugg.

Det finns alltså alla förutsättningar för en galet skön morgon då man efter sin dunderfrukost kan sätta sig i soffan, slänga upp benen på soffbordet och i lugn och ro läsa tidningen från pärm till pärm med det mysiga ljudet av barn som stillsamt pysslar med något eget inom (men utan behov av) synhåll.

Och varje lördagkväll njuter jag av den framtidsutsikten.

Men..

Det blir ju inte så.

Söndagmorgnarna verkar tvärtom ha potential att bli de mest kaotiska under hela veckan. Kia är inte van vid att ha två föräldrar hemma. Kia är inte van vid att saker kan göras på ett annat sätt och i en annan takt än under vanliga morgnar (och det där med takten är extra tragiskt eftersom hon under vanliga morgnar alltid klagar på att det är för tidigt och hon skulle inte orka och hon vill hinna leka.. men sen när det blir så så fungerar det inte alls det heller). (Och Viggo har ju såklart inte heller särskilt mycket förståelde för att göra saker i lugn och ro, utan vill ju ha mat enligt samma tidtabell som alltid.)

En av morgonens måhånga raseriutbrott handlade om att jag då jag steg upp med Viggo hade klätt på honom. Två timmar senare upplevde nämligen hans stora syster att det var så fruktansvärt orättvist att hon inte hade fått välja hans kläder. I ganska många minuter tjöt hon om att vi måste byta kläder på honom.

Till slut vill man bara ge upp och skrika att hela familjen stannar hemma hela dagen då, om det ska vara på det här viset!! Men uppgivet inser man att enda sättet att överhuvudtaget ta sig igenom dagen med förståndet i behåll är att släpa och dra och tjata barnen genom morgonsysslorna och fort som attan få ut hela rasket.

Morgonburken räddade ingenting. Tvärtom satt den extra käppar i hjulet, och vi får nog antagligen ta paus från den i några dagar nu.

Doften av nygräddat bröd? Javisst! Jag hade köpt sådana där förgräddade batonger på lördag kväll och slängde in dem i ugnen det första jag gjorde på morgonen. Så doften låg som en kvardröjande ljuvhet över morgonkaoset. Själva brödet låg i roskisen. Jag märkte då jag skulle skära upp det att det var mögligt.