Alltså jag måste ju lite mildra min arrogans i gårdagens inlägg. Jag menar ju inte att jag går omkring konstant oförstående till varför gravidt folk längtar efter att få träffa sitt barn. Och jag vet ju att det inte är riktigt precis alla som har såpass friktionsfria graviditeter som jag hade. Det där oförståendet är liksom bara den första reaktionen. Sen tar jag ett djupt andetag och inser att jag och min världssyn inte är det enda som räknas.
Den här kvällen har ägnats åt världsangst. Rasismen frodas, Donald Trump kan faktist bli president i USA, bina håller på att dö ut, det känns helt omöjligt att köpa en produkt som INTE har bidragit till att människor på andra sidan jordklotet slavat föhållanden, Vad är det för sjuk värld vi lever i?
Efter ditt förra inlägg, som jag förstod precis rätt enligt din förklaring ovan, tänkte jag kommentera "aj vad trevligt, föd ett barn åt mig!" men eftersom jag insåg att någon kan tro att jag menar allvar vågade jag inte kommentera. Helt samma reaktion hos mig alltså! Internet är lite fånigt på det sättet att man kan tolka fel, särskilt sådana man inte känner.
SvaraRaderaJa, om Gunzi kan föda ett barn åt en, vem tar hand om det första året? Anna? Sen skulle jag kunna ta över...
SvaraRaderaDet kan ju bli riktigt bra det här ännu!
SvaraRadera