Saknar jag tiden då man kunde lägga ned honom och lita på att han fortfarande finns på samma ställe fem minuter senare? Inte det minsta! Så mycket roligare att han kan ta sig omkring på egen hand. Saknar jag tiden då han låg ens relativt stilla medan man bytte blöja på honom, istället för att krypa iväg, klättra omkring, sätta sig mitt i proceduren? Nåjo.. lite.
Ungefär i förrgår började han medvetet vinka. Inte verkar han nu koppla ihop vinkningar till att någon går iväg, men han vet hur man gör, liksom.
Kläder som han hittar sätter han alltid på huvudet. Sen biter han lite i dem. Ibland kräks han på dem.. Det insåg jag till exempel idag när han en lång stund huserat fritt med Kias strumpkorg.
Han kramas! Mycket! Och buffas med huvudet sådär som en katt. Och kommer krypande mot en i vild fart när han är glad att se en.
Han står och klappar (bankar, skulle kanske någon kalla det) på TV-skärmen då TV:n är på. Finns det ett ansikte i rutan sträcker han sig mot det.
Han klättrar in i alla former av lådor han hittar som går att klättra in i.
Han klättrar ur matstolen upp på matbordet när han börjar tröttna på ätandet. (han har nu aldrig hunnit så långt, men varit på god väg.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar